Roberto Vacchi Logotype

Arkiv: Okategoriserade

Tips – Movistardokumentären

Publicerat den 9/4 2020 kl 13:46 i Okategoriserade

På Netflix finns en väldigt fin cykeldokumentär. Den handlar om Movistar-stallet och deras säsong 2019. Fokus ligger framförallt på de tre stora etapploppen, Giro d’Italia, Tour de France och Vuelta a España. Det spanska stallet som funnits sedan 1980 och som Eusebio Unzue styrt upp till att vara ett av världens främsta lag och med i första hand just etapploppen i fokus. Det är inte sällan de vinner eller är bland de främsta i lagtävlingen, framförallt på senare år, totalt 19 gånger under årens lopp. Första topp-3 placeringen i en Grand Tour tog man 1983 genom Ángel Arroyo då han blev tvåa på Tour de France. Sen fick man vänta fem år till nästa då Pedro Delgado tog lagets första slutseger, också det på Touren. Därefter har det blivit ytterligare 14 slutsegrar fördelat på 4 i Girot, 7 på Touren och 4 på Vueltan. Totalt 36 topp-3 placeringar. Med andra ord, ett av de allra bästa lagen utöver det faktum att det är det äldsta.

Dokumentären är fördelat på sex avsnitt där det första är en liten försmak på vad som komma skall. Det är givetvis mycket glädje men också ilska, rivalitet inom laget, lite fulspel och en enorm popularitet för några av lagets stjärnor. Anders Adamson och jag har ofta pratat om världsmästartröjans förbannelse eller tyngd vilket tro det eller ej också drabbade Alejandro Valverde. Vi har ofta pratat om svårigheten att ha fler än en att köra för i totalen. Här kommer det fram att det är inte någon lek att få ihop det. Vi får också se Nairo Quintanas tålamod men att han heller inte låter sig hunsas. Richard Carapaz självförtroende men också hans valpighet. Marc Soler trodde han var nåt på Vueltan men togs ner på jorden ganska snabbt. Valverde är alltid väldigt fåordig i intervjuer men här får vi se en helt annan sida av honom. Veteranen har humor men inte minst visar han vem som är lagets självklara stjärna, alltid längst fram i bussen och väldigt talför och styrande i förhandssnacket.

Den här dokumentären väckte också en massa sköna känslor i mig. Jag har ju levt med denna sport sedan 1975 och 1976 fick jag ju själv börja tävla. Det har blivit en livslång kärlek. Ibland undrar folk varför. Jag tänker inte så mycket på det men många anledningar visas i denna dokumentär. Vi får ju följa dom så nära. Passionen, farten, taktiken, cyklarna, kläderna, proffsigheten, servicebilarna, den många gånger omtumlande ”arenan”, mekanikernas slit, massörernas långa dagar, spänningen, alltid rent och snyggt, sportdirektörernas glöd och lidelse, förberedelserna, snacket innan racen, funderingarna efter, publikens hängivenhet och närhet. Jag kan hålla på ganska länge till. Jag kan säga att jag blev varm inombords.

På tal om passion. Avsnittet som handlar om Giro d’Italia. Alltså, jag kan inte sätta ord på det. Girot är ju bara Girot. Det är något bara. Världens vackraste tävling i världens vackraste land. Det är vad arrangören säger. La corsa più bella del mondo nel paese più bello del mondo. Jag kanske är aningens jävig här men jag kan inte annat än hålla med.

Ciao
Roberto

Iván García Cortina – mycket hjärta

Publicerat den 15/9 2017 kl 13:57 i Okategoriserade

Den unge spanjoren Iván García Cortina visade enormt mycket hjärta under Vuelta a Españas etapp 19 som hade mål i hans hemstad Gijón. Ur den långa utbrytningen bröt han sig loss, körde solo några mil, blev ikappåkt strax före mål och slutade trea på etappen efter att ha varit lite het med att dra igång spurten. Den tredje yngsta deltagaren i årets Vuelta visade enormt glöd. Han slet och kämpade, vann sista bergspriset och också publikens hjärta.

På samma etapp vurpade ryssen i Team Katusha, Matvey Mamykin. Han körde in i en mur, bröt bäckenet och hamnade förstås akut på sjukhus just i Gijón. Där har Mamykin blivit kvar i väntan på att bli tillräckligt bra för att kunna åka hem. Långt från sina närmaste och långt från någon av sina lagkamrater. Det är här García Cortina visar än en gång enormt hjärta. Spanjoren som aldrig tidigare kört i samma lag eller haft någon speciell kontakt med Mamykin förutom att dom är kollegor slutförde sin första Grand Tour. Väl hemma från Vueltan har han, tillsammans med en vän (cyklisten Enol Costales) varje dag varit och besökt ryssen, köpt med sig något för att döva tristessen lite och gjort saknaden efter hemgången mer dräglig för Mamykin. Det är ju fantastiskt.

Jag hoppas Iván García Cortina tar medalj i U23-klassens linjelopp i Bergen nästa fredag. Det är han värd. Han får gärna ha sällskap av Lucas Eriksson, Gustav Höög eller Erik Sandersson, den sistnämnde som kommer in som reserv istället för skadade Hampus Anderberg. Ytterligare en svensk cyklist har fått plats i svenska VM-truppen. Det är den alltid offensiva Alexandra Nessmar i damelit.

Ciao
Roberto

Stina en riktig vinnartyp

Publicerat den 3/1 2017 kl 20:07 i Okategoriserade

Stina Nilsson tog på den tredje etappen av Tour de Ski sin sjätte individuella världscupseger. Fram till idag hade hon segrar i sprint, idag bröt hon ytterligare en barriär i sin unga seniorkarriär. Hon vann ett distanslopp. Och inte bara, hon vann något för svensk del en tävling med gemensam start. Ser man till världscup och på damsidan har det inte hänt många gånger. Anna Haag och Charlotte Kalla tog en dubbelseger just i Oberstdorf 2011 och Kalla vann ett par jaktstarter i Nove Mesto året hon segrade i Tour de Ski, 2007-2008.

Vad är det för speciellt med det då? Jo, det är speciellt på det sättet att det krävs en hel del mer än att vara jäkligt snabb på skidor. Man måste vara placeringssäker och teknisk, man måste köra taktiskt riktigt och lägga krut på de ställen som det är viktigt att lägga krut på och dessutom måste man för det mesta vara väldigt snabb i finalerna. Lägg därtill en ingrediens som vi faktiskt inte har extremt mycket av i det svenska landslaget. Hon är en vinnartyp. Att hon är 23 år och har alla dessa egenskaper bådar väldigt gott.
Det jag däremot kan tycka hon borde utveckla är att hon ska öppna sig lite mer. Våga prata ut mer och inte minst, våga prata om HELA Tour de Ski och inte bara enskilda etapper och dag för dag. Nåja, snart nog och kanske redan efter denna säsong, så kommer hon att vara den mesta världscupvinnaren bland svenska damerna. Hon har tre segrar upp till Kalla och med den talang och de kvaliteter hon har så kan hon om utvecklingen går i denna takt faktiskt hota Gunde Svans rekord på 30 världscupsegrar. Men det lär ta nåt år.

Annars då? Jag gillar Marcus Hellner när han är på detta humör. Både ute i spåret och i intervjuer. Jag gillar fortsatt Jens Burmans offensiva tänkande. Jag gillar att Viktor Thorn vågade testa hur fort världseliten åker och hängde med förstaklungan fram tills det var ett halvt varv kvar. Jag gillar att Kalla är tillbaka på en bättre nivå (men hoppas hon hittar glädjen igen, inte bara i spåret). Ja, ni ser, jag gillar ganska mycket. Kanske är det nya året.

Onsdag etapp 4, återigen i Oberstdorf. Vi sänder direkt på Eurosport 1. Per Elofsson är med igen. Kul fortsättning.

Hörs
Roberto

  • Webb av Panang Kommunikation
  • /
  • info@vacchi.se