Roberto Vacchi Logotype

Arkiv: Okategoriserade

Mattias Reck – Halvarssons nya tränare

Publicerat den 17/4 2020 kl 15:36 i Okategoriserade

Mattias Reck som bland annat är tränare i cykelstallet Trek-Segafredo, på både dam- och herrsidan, fick jag anledning att prata en hel del om i vintras. Detta på grund av (eller tack vare) att en av de svenska genombrotten på Visma Ski Classics senaste säsongen svarade Max Novak för. Lovande skidåkare som är född i Göteborg och vid 12-års ålder så gick flyttlasset för familjen Novak till Jämtland. Det var där hans skidkarriär inleddes. Max var grymt lovande i juniorklasserna och vann mycket men fick sen chansen säsongen 2018-2019 att köra långlopp och till årets säsong så gick han all in på det.

Det har gått nästan oförskämt bra för 24-åringen. 4-5-6-7-9 är hans fem bästa resultat, han vann ungdomstävlingen i Visma Ski Classics, 2:a i sprinttävlingen och 9:a i den totala ställningen. I takt med framgångarna så har många undrat vem som hjälpt honom med träningen. Vid en föreläsning som Mattias Reck höll i Östersund började dom prata och på den vägen är det. Och just den träningen som Novak började anamma verkar passa honom som handsken. Och kanske passar den träning man använder sig av i cykelsporten bäst för långlopp men det troliga är att det skulle passa bra också för traditionella längdåkare. Korta och stenhårda intervaller när det är dags för det, långa distanspass som körs som ett pass inte uppdelat på två som annars är vanligast i längdåkning (palla duscha två gånger om dagen). Och kontinuerlig träning, alltså hårda och långa pass också under säsong. Med mer är väl bäst att tillägga.

Nu är det ytterligare en längdåkare som vill se om Recks träning fungerar. Calle Halfvarsson meddelade idag att Mattias Reck ska hjälpa honom med träning men att det också ska finnas en till tränare/coach nära Calle (troligtvis fortsatt Mattias Nilsson) i Dalarna då Reck far runt en del och dessutom bor Göteborg. Halfvarsson är ju grym när han är i form och det är jämnheten man måste åt samt att han måste försöka hålla sig frisk. Jag tycker det ska bli väldigt spännande att se vad detta samarbete kommer att mynna ut i. Samtidigt handlar det inte bara om den fysiska träningen. Genom det jag både sett och hört under säsongen så måste Halfvarsson tro mer på sig själv och ha en helt annan inställning. Att efter mål var och varannan gång höra honom säga, indirekt, att det här är ju inte kul och jag är inte bra hjälper ju inte till att hamna lite närmare toppen i resultatlistorna. Calle är 31 år och har några fina år kvar om allt vill sig väl. Hoppas han tar chansen fullt ut. Som Novak gjort. Då kan det bli riktigt bra.

Foto: Fredrik Pommer Adler, ingrid:gopa

UCI försöker rädda säsongen

Publicerat den 16/4 2020 kl 10:05 i Okategoriserade

När jag skrev nedanstående information på mina sociala medier, information som UCI (Internationella Cykelförbundet) gick ut med under gårdagen var det flera som trodde det var ett väldigt sent 1:a aprilskämt. Men det är faktiskt sant och en förhoppning man har att det ska kunna genomföras. Jo, tycker också det är ett långskott men nu har i alla fall lagen, cyklisterna och vi något att hoppas på och se framemot även om det känns svårt. Man försöker helt enkelt rädda säsongen och framförallt de allra största cykeltävlingarna.

Efter att Frankrikes President Emmanuel Macron informerat att Tour de France inte kommer vara möjlig att arrangeras de datum man tänkt sig så har UCI i samråd med arrangörerna av de större evenemangen samt lagens och cyklisternas intresseorganisationer kommit överens om följande:

-Tour de France flyttas med start 29 augusti och målgång 20 september. La Course by le Tour som skulle köras på varvbanan i Paris flyttas också men kan bli en annan typ av etapp
-VM i Schweiz står kvar på datumen 20-27 september
-EM i Italien står kvar på datumen 9-13 september
-Nationella mästerskapen i Europa flyttas till 22-23 augusti
-Giro d’Italia körs efter VM, gissningsvis med start 3:e och målgång 25 oktober
-Vuelta a España körs efter Girot men det kan bli start samma helg som Girot går i mål eftersom att även om det blir med en veckas mellanrum så kommer inga som kör Girot att också köra Vueltan. Alltså gissningsvis 24 oktober till 15 november. Men, med ovan nämnt kanske de körs samtidigt
-Monumenten Milano-Sanremo, Ronde van Vlaanderen, Paris-Roubaix och Liége-Bastogne-Liége vill man också klämma in någonstans
-World Tour för damer kommer ett reviderat schema komma senast 15:e maj och WT för herrar kommer första racet vara tidigast 1augusti

Är detta genomförbart? Som alla vet så vet ingen. Hur läget kommer att se ut då kan ju ingen svara på. Men om vi tänker att läget förbättrats och att det finns en möjlighet så kan det fungera. Problemet för många lag är att få ihop personal nog och rent logistiskt få det att fungera. Jag skulle inte heller bli förvånad att man då kanske kör lightvarianter av både Girot och Vueltan och köra över två veckor. Girot skulle ju starta i Ungern och Vueltan i Nederländerna. Hur ställer sig dessa länder till det nya? Samtidigt kommer nog arrangörerna jobba för att det i alla fall blir start där eftersom det är stora pengar inblandade.

Nu är i alla fall detta sagt från cykelvärlden gällande landsvägscyklingen men jag tycker att vi ska vara försiktiga med våra förhoppningar. Det här viruset har ställt till det ordentligt, lömsk jävel. Och fruktansvärt aggressiv.

En av de som avlidit i sviterna av sjukdomen är kollegan på Discovery Adam Alsing. Trevlig, varm, begåvad, rolig. Hade förmånen att lära känna Adam. Han gillade cykelsport och var på Tour de France ifjol på etappen till Valloire. Det var den dåvarande sportdirektören i Team Sunweb, Aike Visbeek, som ordnade det. Adam fick åka med i Aikes servicebil. Han körde också CykelVasan förra året. I inslaget på SVT om att han skulle köra CykelVasan sa han: ”Jag tänker börja långsamt…… och sen sänka farten”. Det är ju så man kommer komma ihåg honom, alltid med glimten i ögat. En stor TV-, -radio och poddpersonlighet. Vila i frid <3.

Tips – Movistardokumentären

Publicerat den 9/4 2020 kl 13:46 i Okategoriserade

På Netflix finns en väldigt fin cykeldokumentär. Den handlar om Movistar-stallet och deras säsong 2019. Fokus ligger framförallt på de tre stora etapploppen, Giro d’Italia, Tour de France och Vuelta a España. Det spanska stallet som funnits sedan 1980 och som Eusebio Unzue styrt upp till att vara ett av världens främsta lag och med i första hand just etapploppen i fokus. Det är inte sällan de vinner eller är bland de främsta i lagtävlingen, framförallt på senare år, totalt 19 gånger under årens lopp. Första topp-3 placeringen i en Grand Tour tog man 1983 genom Ángel Arroyo då han blev tvåa på Tour de France. Sen fick man vänta fem år till nästa då Pedro Delgado tog lagets första slutseger, också det på Touren. Därefter har det blivit ytterligare 14 slutsegrar fördelat på 4 i Girot, 7 på Touren och 4 på Vueltan. Totalt 36 topp-3 placeringar. Med andra ord, ett av de allra bästa lagen utöver det faktum att det är det äldsta.

Dokumentären är fördelat på sex avsnitt där det första är en liten försmak på vad som komma skall. Det är givetvis mycket glädje men också ilska, rivalitet inom laget, lite fulspel och en enorm popularitet för några av lagets stjärnor. Anders Adamson och jag har ofta pratat om världsmästartröjans förbannelse eller tyngd vilket tro det eller ej också drabbade Alejandro Valverde. Vi har ofta pratat om svårigheten att ha fler än en att köra för i totalen. Här kommer det fram att det är inte någon lek att få ihop det. Vi får också se Nairo Quintanas tålamod men att han heller inte låter sig hunsas. Richard Carapaz självförtroende men också hans valpighet. Marc Soler trodde han var nåt på Vueltan men togs ner på jorden ganska snabbt. Valverde är alltid väldigt fåordig i intervjuer men här får vi se en helt annan sida av honom. Veteranen har humor men inte minst visar han vem som är lagets självklara stjärna, alltid längst fram i bussen och väldigt talför och styrande i förhandssnacket.

Den här dokumentären väckte också en massa sköna känslor i mig. Jag har ju levt med denna sport sedan 1975 och 1976 fick jag ju själv börja tävla. Det har blivit en livslång kärlek. Ibland undrar folk varför. Jag tänker inte så mycket på det men många anledningar visas i denna dokumentär. Vi får ju följa dom så nära. Passionen, farten, taktiken, cyklarna, kläderna, proffsigheten, servicebilarna, den många gånger omtumlande ”arenan”, mekanikernas slit, massörernas långa dagar, spänningen, alltid rent och snyggt, sportdirektörernas glöd och lidelse, förberedelserna, snacket innan racen, funderingarna efter, publikens hängivenhet och närhet. Jag kan hålla på ganska länge till. Jag kan säga att jag blev varm inombords.

På tal om passion. Avsnittet som handlar om Giro d’Italia. Alltså, jag kan inte sätta ord på det. Girot är ju bara Girot. Det är något bara. Världens vackraste tävling i världens vackraste land. Det är vad arrangören säger. La corsa più bella del mondo nel paese più bello del mondo. Jag kanske är aningens jävig här men jag kan inte annat än hålla med.

Ciao
Roberto

Iván García Cortina – mycket hjärta

Publicerat den 15/9 2017 kl 13:57 i Okategoriserade

Den unge spanjoren Iván García Cortina visade enormt mycket hjärta under Vuelta a Españas etapp 19 som hade mål i hans hemstad Gijón. Ur den långa utbrytningen bröt han sig loss, körde solo några mil, blev ikappåkt strax före mål och slutade trea på etappen efter att ha varit lite het med att dra igång spurten. Den tredje yngsta deltagaren i årets Vuelta visade enormt glöd. Han slet och kämpade, vann sista bergspriset och också publikens hjärta.

På samma etapp vurpade ryssen i Team Katusha, Matvey Mamykin. Han körde in i en mur, bröt bäckenet och hamnade förstås akut på sjukhus just i Gijón. Där har Mamykin blivit kvar i väntan på att bli tillräckligt bra för att kunna åka hem. Långt från sina närmaste och långt från någon av sina lagkamrater. Det är här García Cortina visar än en gång enormt hjärta. Spanjoren som aldrig tidigare kört i samma lag eller haft någon speciell kontakt med Mamykin förutom att dom är kollegor slutförde sin första Grand Tour. Väl hemma från Vueltan har han, tillsammans med en vän (cyklisten Enol Costales) varje dag varit och besökt ryssen, köpt med sig något för att döva tristessen lite och gjort saknaden efter hemgången mer dräglig för Mamykin. Det är ju fantastiskt.

Jag hoppas Iván García Cortina tar medalj i U23-klassens linjelopp i Bergen nästa fredag. Det är han värd. Han får gärna ha sällskap av Lucas Eriksson, Gustav Höög eller Erik Sandersson, den sistnämnde som kommer in som reserv istället för skadade Hampus Anderberg. Ytterligare en svensk cyklist har fått plats i svenska VM-truppen. Det är den alltid offensiva Alexandra Nessmar i damelit.

Ciao
Roberto

Stina en riktig vinnartyp

Publicerat den 3/1 2017 kl 20:07 i Okategoriserade

Stina Nilsson tog på den tredje etappen av Tour de Ski sin sjätte individuella världscupseger. Fram till idag hade hon segrar i sprint, idag bröt hon ytterligare en barriär i sin unga seniorkarriär. Hon vann ett distanslopp. Och inte bara, hon vann något för svensk del en tävling med gemensam start. Ser man till världscup och på damsidan har det inte hänt många gånger. Anna Haag och Charlotte Kalla tog en dubbelseger just i Oberstdorf 2011 och Kalla vann ett par jaktstarter i Nove Mesto året hon segrade i Tour de Ski, 2007-2008.

Vad är det för speciellt med det då? Jo, det är speciellt på det sättet att det krävs en hel del mer än att vara jäkligt snabb på skidor. Man måste vara placeringssäker och teknisk, man måste köra taktiskt riktigt och lägga krut på de ställen som det är viktigt att lägga krut på och dessutom måste man för det mesta vara väldigt snabb i finalerna. Lägg därtill en ingrediens som vi faktiskt inte har extremt mycket av i det svenska landslaget. Hon är en vinnartyp. Att hon är 23 år och har alla dessa egenskaper bådar väldigt gott.
Det jag däremot kan tycka hon borde utveckla är att hon ska öppna sig lite mer. Våga prata ut mer och inte minst, våga prata om HELA Tour de Ski och inte bara enskilda etapper och dag för dag. Nåja, snart nog och kanske redan efter denna säsong, så kommer hon att vara den mesta världscupvinnaren bland svenska damerna. Hon har tre segrar upp till Kalla och med den talang och de kvaliteter hon har så kan hon om utvecklingen går i denna takt faktiskt hota Gunde Svans rekord på 30 världscupsegrar. Men det lär ta nåt år.

Annars då? Jag gillar Marcus Hellner när han är på detta humör. Både ute i spåret och i intervjuer. Jag gillar fortsatt Jens Burmans offensiva tänkande. Jag gillar att Viktor Thorn vågade testa hur fort världseliten åker och hängde med förstaklungan fram tills det var ett halvt varv kvar. Jag gillar att Kalla är tillbaka på en bättre nivå (men hoppas hon hittar glädjen igen, inte bara i spåret). Ja, ni ser, jag gillar ganska mycket. Kanske är det nya året.

Onsdag etapp 4, återigen i Oberstdorf. Vi sänder direkt på Eurosport 1. Per Elofsson är med igen. Kul fortsättning.

Hörs
Roberto

  • Webb av Panang Kommunikation
  • /
  • info@vacchi.se