Roberto Vacchi Logotype

Giro d’Italia 2018, etapp 16-21

Publicerat den 11/12 2017 kl 08:06 i Cykel

Då var det bara sex etapper kvar av Giro d’Italia presentationen. I och för sig inte så bara då det för cyklisterna kommer att handla om några oerhört tuffa etapper. Dessutom den andra tempoetappen.
Stora delar av norra Italien är bedårande vackert. Jag hoppas innerligt att det bara blir fint väder då vi fullt ut får njuta av detta på Eurosports sändningar.

Etapp 16, 22 maj, Trento-Rovereto, 34,5 km
Et 16
Ni som bilat ner till Italien via Österrike och tagit er över Brennerpasset för att så småningom fortsätta resan söderut i detta vackra land kanske kommer ihåg just Trento och Rovereto, de två städer denna etapp går emellan. Bergen finns intill men dessa använder man sig inte av på denna tempoetapp. Tvärtom så är det väldigt flackt, en tempoetapp för specialisterna i grenen. Kan faktiskt bli ganska stora tidsmarginaler mellan de som verkligen kan och de som kan åka mindre bra tempo, trots den korta sträckan.
Orterna som ligger utmed denna motorväg ser därifrån ganska trista ut. Men låt er inte luras, vågar man åka av och kika så hittar man alltid något speciellt att luta ögonen på. Vackra byggnader, slott och väl bevarade fort.

Etapp 17, 23 maj, Riva del Garda-Iseo, 155 km
Et 17
Från Trentino-Sydtyrolens vackra och för oss svenskar kanske den mest kända italienska sjön till en av flera av Lombardiets stolta sjöar. Från Gardasjön till Iseosjön. Man startar etappen i Riva del Garda i sjöns nordligaste delar och cyklar sedan sydväst för att komma till Isesjöns allra sydligaste plats. Iseo, som gett sjön dess namn, har haft en målgång i Girot en gång tidigare. 1973 vann Gianni Motta här. Trots att det är ganska kuperat så kan vi nog ändå räkna med en klungspurt här. Sista chansen för de spurtstarka innan sista etappen i Rom.
Det är oerhört vackert här. Riva med bergen som omringar den och med sjön som ger orten glans och Iseo som ligger i ett kuperat område med fantastiska kullar. Distriktet Franciacorta är känt för Italiens största framställning av stövellandets bubbeldryck, Spumante. Man kör runt detta område i finalen av etappen med ett avslutningsvarv på 24 kilometer.

Etapp 18, 24 maj, Abbiategrasso-Prato Nevoso, 196 km
Et 18
Denna etapp påminner om fjolårets till Oropa där Tom Dumoulin verkligen visade att han skulle bli chefen av Girots 100-åriga upplaga. Nästintill bara slätåkning fram till sista klättringen. Denna avslutning är däremot både brantare och längre. Prato Nevoso (fritt översatt snöiga ängen) har haft målgång i både Girot och Tour de France tidigare. I det franska etapploppet minns jag väl när Simon Gerrans stod emot attackerna från Egoi Martinez och Danny Pate för att sedan vinna etappen enkelt. Det var 2008. Innan dess vann Pavel Tonkov (1996 då också Glenn Magnusson vann en etapp) och Stefano Garzelli (2000) etapper här på Girot. Båda två kom till slut att vinna totalt. Får vi se om den trenden håller i sig.

Etapp 19, 25 maj, Venaria Reale-Bardonecchia, 181 km
Et 19
Det här är etappen jag ser mest framemot. Varför? Grusvägen på nio kilometer över toppen av Colle delle Finestre. Jag har så goda minnen från första gången Girot åkte över här 2005. Jag rös. Anders också. Det är också högsta punkten på denna upplagas tävling, 2.178 meter över havet. Med andra ord, Cima Coppi.
Efter det åker man via Pragelato där Björn Lind tog dubbla guld i längd och Tobias Fredriksson, Anna Olsson (då Dahlberg) samt Lina Andersson tog varsina guld på OS 2006. Sedan kör man förbi Sestriere där Anja Pärson tog guldet i slalom. Målgången är belägen i Bardonecchia. Också en OS ort 2006 där snowboard tävlingarna avgjordes. Det blir för övrigt fjärde gången man har målgång här. Bland andra har norrmannen Dag-Erik Pedersen vunnit i Bardonecchia, det var 1984.

Etapp 20, 26 maj, Susa-Cervinia, 214 km
Et 20
Sista chansen att ta över ledningen eller avancera något i totalen om man är intresserad av det. Kämpa om segern eller kanske ta sig in topp-10. Finns ju lite olika mål såklart. Denna etapp håller liv i tävlingen helt klart. Tre rejäla klättringar innan man på söndagen avslutar med ett lättåkt varvlopp i centrala Rom.
Sista 84 kilometerna, då vi kommer in Aostadalen, är galna. 16,5 kilometer uppför till Col Tsecore, snabb och teknisk utförskörning följt av 16 kilometer till bergspriset Col St.Pantaléon. Milen utför och på’t igen till målet i Cervinia. Inte mycket tid att återhämta sig där inte. 2012 vann costaricanen Andrey Amador här och 2015 Fabio Aru. 2018 vinner?

Etapp 21, 27 maj, Rom-Rom, 118 km
Et 21
Kanske för att locka kvar spurtarna i tävlingen så kör man ett varvlopp i centrala delarna av huvudstaden. 11,8 kilometer som ska avverkas 10 gånger och bland annat passerar man Colosseum. Här handlar det bara om etappsegern. I totalen gäller det bara för totalledaren att inte bryta nåt nyckelben eller annat.

Hoppas ni haft nån form av glädje av dessa presentationer. Och att ni som är riktigt hängivna inte kommer att längta ihjäl er 🙂

Ciao
Roberto

Girokartan #2

Kommentarer

Leif Rurling:

24/5/2018 kl 14:46

Hej Intresset för. Cykel har skjutit i höjden tack vara dina och sdamssons kommentarer Jag har en fråga Hur mäter man tidsavståndet mellan de olika grupperna Hälsningar Leif

Lasse:

28/12/2017 kl 13:21

Inte längta ihjäl oss? Hur tänkte du nu?? Tack för presentationen och Gott nytt år.

Skriv kommentar

  • Webb av Panang Kommunikation
  • /
  • info@vacchi.se