Roberto Vacchi Logotype

Jag tycker astmadebatten är skev

Publicerat den 26/11 2016 kl 07:48 i Cykel, Längdskidor

När längdåkningens världscup nu startar och jag ska kommentera den så tänkte jag att jag skulle till att börja med ge min syn på atmadiskussionerna som varit. Jag har läst hela rapporten från World Antidoping Association (WADA) gällande Martin Johnsrud Sundby. Jag har lyssnat till intervjuerna med Bradley Wiggins och Team Skys manager Dave Brailsford då uppgifter läckts av en rysk hackergrupp som kallar sig Fancy Bears och som spridit konfidentiella uppgifter som WADA har gällande Therapeutic Use Exemption (TUE) som är en dispens för preparat som står på Dopningslistan och som tilldelas de som i medicinskt syfte behöver ta dessa. Antingen om det är något akut eller om det är en kronisk sjukdom. Jag har också följt den debatt som pågått och läst en hel del av det som skrivits gällande just astmamediciner.

Mycket, egentligen alldeles för mycket, har sagts och skrivits. Det har gått så långt att många inte ens vågar säga att dom har astma för att man i media vridit det till att få folk att tro att de flesta bara ljuger för att få trycka i sig astmamedicin i ett syfte att dra otillåtna fördelar av det. Jag tycker synd om alla astmasjuka, framförallt ungdomar där ute, som dras med denna sjukdom och som indirekt pekas ut. I Norge sägs det till och med att en del barn och ungdomar mobbats för att de har astma. Jag tycker astmadebatten är skev.
Det är bevisat att bland elitidrottare, framförallt inom konditionsidrotten och i synnerhet vintersporterna, så är andelen astmatiker högre än befolkningen i övrigt. Det beror framförallt på just ansträngningen i kyla och torr luft under lång tid som ger dessa besvär. Det finns ju dom som haft allergiproblem och på grund av det astma sedan barnsben men väldigt många av elitidrottarna drabbas av astma i vuxen ålder, så kallad ansträngningsastma. Det är en sjukdom och då måste man ju få hjälp.

Felet i denna debatt, som jag ser på det, är att man får ett dopningsfall som Martin Johnsrud Sundby eller en moralisk diskussion om när Wiggins ansökte om TUE (här är det dock inte tal om dopingfall), diskuterar astmatikers fördelar med den medicin dom får och sen är det igång. Helt plötsligt misstänkliggörs alla astmatiker. Det är åt helvete. Vi måste skilja på det som exempelvis Johnsrud Sundby straffats för med de som håller sig väl inom ramen för det tillåtna. Astmamedicin är inte förbjudet om du har en diagnos och läkarintyg för det samt håller dig inom de nivåer som är tillåtet. Det är inte heller förbjudet att ta doser som är högre än det tillåtna men då krävs som sagt ett TUE, en dispens. Det får man efter inrådan av läkare och godkännande av WADA och det specialförbund man tillhör. För att få en TUE ska det finnas särskilda skäl för det.

Den dagliga dosen som inte får överskridas är 1.600 microgram Salbutamol (som finns i läkemedlet Ventoline) under en 24 timmars period. Man ska alltså dosera detta jämnt fördelat över dygnet. Behöver man högre doser krävs dispens. Svensk längdåknings medicinskt ansvarige Per ”Pliggen” Andersson anser att om man behöver högre dos än 800 microgram/dygn så är man för sjuk för att vare sig träna eller tävla. Detta skriver jag för att ge lite perspektiv. Som ni förstår så håller inte de norska läkarna med om detta dock.

Martin Johnsrud Sundby, som haft svår astma sedan barnsben, lämnade dopningstest som låg över gränsvärdet (alltså halten Salbutamol) vilket är allvarligt nog men som egentligen inte är ett bevis för att han över 24 timmar intagit för mycket medicin. Han straffas för att han inte haft en dispens för de doser han ordinerats av landslagsläkaren. Här pratar vi doser som enligt expertis rör sig om nivåer för personer som drabbas av akuta, allvarliga astmaanfall. Dessa doser har inhalerats med en nebulisator som utvecklats för att hjälpa barn och svårt lungsjuka att få i sig medicinen, inte för elitidrottare. Och detta under en månads tid, 7 december till 8 januari. I det här fallet doser som expertis också anser kan ha en prestationshöjande effekt, bland annat muskeluppbyggande som förklaras i detta SVT-inslag. Johnsrud Sundby menar dock att den dosen som han fick tillskriven inte inhalerades exakt dagligdags hela denna period men man förstår att han låg på de doserna väldigt många dagar. Jag känner en doft (!) av överdosering här.

Av WADA rapporten att döma‚ där givetvis också Johnsrud Sundby uttalar sig, så berättas det om en allvarlig sjukdomsbild och trots det så lyckades han vara på pallen fyra tävlingar på de åtta starterna. Resultaten var 1-1-3-3-6-8-10-31 under denna period. Och efter 8 januari då han lämnade det andra positiva dopningstestet så var han den 10:e och 11:e januari 8:a respektive 3:a på de två sista etapperna och vann TdS totalt. Hur sjuk var han egentligen? Troligtvis inte tillräckligt för att, bland annat, ladda nebulisatorn med nästan 10 gånger högre doser  än det tillåtna och det är alltså detta han straffas för. Landslagsläkaren Knut Gabrielsen påstår dock att enbart 10% av medicinen inhaleras och då kan man ju undra vad det är för en skitapparat i sådana fall. Man har alltså laddat nebulisatorn med 15.000 microgram Salbutamol mot tillåtna 1.600 men eftersom bara 10% tas omhand av kroppen så ligger man under gränsvärdet. Hur kan man bevisa att så mycket som 90% eller 13.500 mikrogram sipprat ut i intet eller blivit kvar i nebulisatorn från gång till gång? Och hur kan man våga balansera på en så skör lina?

I ett första skede sa norrmannen att han skulle överklaga den två månader korta avstängningen samt de två segrar han fråntogs som också innebar att han blev av med slutsegern i både Tour de Ski och totala världscupen. Det innebar också att han tappade 1,1 miljon norska kronor i prispengar. En summa som i och för sig Norges Skidförbund tagit på sig att betala då de tog på sig hela skulden. Senare ångrade Johnsrud Sundby sig och avstod överklagan. Hans möjligheter att få rätt var minimala och sen kom nog både han och hans rådgivare fram till att han trots allt kom ganska billigt undan. Utöver prispengarna åkte han på två månaders avstängning räknat från 11 juli. Vet inte ens om det blev två månader då jag nyligen såg att han var på läger med landslaget redan 6 september om man får tro datumsättningen på denna artikel. Sen kan man ju förstås lägga till känslomässiga berg- och dalbanan som inte varit speciellt kul för vare sig Johnsrud Sundby eller hans familj kan tänkas men så blir det när man hamnar utanför det tillåtna.

Det som i mina ögon är åtminstone lika allvarligt som i fallet Johnsrud Sundby, eller kanske värre, är att man ger friska idrottare som inte har någon astmadiagnos astmamedicin. I och för sig inte otillåtet (faktiskt) men moraliskt sjukt. Tankarna kring det återkommer jag till i annat inlägg.

Ciao
Roberto

Kommentarer

Peter Ebing:

27/3/2017 kl 01:15

Tack för artikeln, jättebra sagt

Micke:

19/1/2017 kl 14:32

Jag tror att ett bra sätt att få lite bukt med dopingen är att straffa förbunden mycket hårdare. Då kommer de I sin tur förhoppningsvis se till så att de har "rena"idrottare. En ide jag har I alla fall

Stina:

27/11/2016 kl 18:10

Tack för insiktsfull artikel! Om man Googlar på t ex "salbutamol" eller "albuterol" (samma sak) och "anabolic" så får man en del intressanta resultat med tanke på att vissa verkar överdosera kraftigt med nebulisator under lång tid. Har du sett om denna aspekt ventilerats i media? Hälsn, Stina

JJanne Hall:

27/11/2016 kl 12:30

Bedrövliga norrmän!! Samtidigt stort beröm till bra referat!!

Lennart Bernström:

26/11/2016 kl 09:44

Tack Roberto! Äntligen en saklig skrivelse och som ger en klar och tydlig bild av det hela. Lycka till med skikommenterande. Längtar till cykel redan!

Skriv kommentar