Roberto Vacchi Logotype

Johan bäst på att träna

Publicerat den 26/2 2015 kl 07:52 i Cykel, Längdskidor

Man hör ju ofta talas om i cykel att det är viktigt att tävla mycket för att få hårdhet och att komma i riktigt bra form. I längdskidor vill man ju något liknande, inte minst för att också se hur man står i konkurrensen. Inom cykelsporten har det blivit lite annat numer med fler träningsläger och lite mindre tävlande. Dom har dock inte dragit det så långt som i Johan Olssons fall. Johan har fått sin ordentliga skjuts i karriären de senaste åren mycket tack vare skador och sjukdomar. Han har lärt sig att handskas med detta och gått den tuffa vägen med timtals av träning på egen hand och inför detta mästerskap under lång tid borta från sin familj. I veckor. Det är jäkligt imponerande. Han är inte bara bäst när det gäller utan också bäst på att träna.

Förra säsongen körde han sex tävlingar. Denna säsong är han precis uppe i sex. Den sjätte var gårdagens VM-guld på 15 kilometer i den fria stilen. Johan startade säsongen med seger i Bruksvallarnas klassiska lopp, blev femma dagen efter i den fria stilen och sen blev han sjuk. Kom tillbaka till SM i Ånnaboda utanför Örebro i slutet på januari där han tog bronset i Skiathlon och blev femma på VM-guld distansen. Världscupdebuten lät vänta på sig till Östersund helgen innan VM drog igång och resten vet vi. Tolv starter på (nästan) två säsonger. Det gör ju Justyna Kowalczyk på en månad.

Johan imponerar på mig också när det gäller att ta media. Johan och hans fru Anna gav mig förtroendet att hålla i deras boksläpp förra året. Det var då det verkligen slog mig hur varierande han är i sina svar. Det märkte jag också efter gårdagens seger. Och det är kul att hans humoristiska sida kommer fram mer och mer. Det är en skön lirare det där ska ni veta. Tidigare har mest hans seriösa sida kommit fram. Inget fel i det men det kanske har gett en annan bild av honom om hur han är.

Idag är det stafetter. Bara Charlotte Kalla är kvar av de fyra som tilldelades bragdguldet efter förra årets succé i Sotji. Sofia Bleckur tar han om den första sträckan, Kalla tar den andra, Maria Rydqvist den tredje och sista sträckan får Stina Nilsson köra. Visst är det spännande med att våga förändra och tro på helt andra lösningar. Och givetvis är de ganska trygga med vad de sett hittills med form och så vidare. Men jag är lite orolig. Jag tror Sofia (kör mot Heidi Weng) kommer göra en bra sträcka, likaså Charlotte (mot Therese Johaug). Sen känns det lite nervigt faktiskt. Rydqvist har visat riktigt fin form men Astrid U Jacobsen har varit strået vassare. Sen var visserligen Stina bra på Skiathlon på SM men de världscuplopp hon kört i distans i år har hon varit en bit efter. Utom i Oberstdorfs klassiska masstart där hon slutade fyra och överraskade stort. Sveriges chans ligger i om Stina får ett utgångsläge där hon antingen går ut med en ledning eller åtminstone har rygg på Björgen. Är det så att hon måste köra ikapp blir det svårt. Jag hade känt mig mer trygg med Ida Ingemarsdotter på första, Bleckur på andra, Kalla på tredje och Stina på sista. Samtidigt var det vädligt befriande att höra Mattias Persson och Rikard Grip säga att dom går för guld och inte ”bara” för medalj som man ofta hör. Och vinner dom så är det Sveriges första guld på damsidan. Tre silver och sex brons är meriterna hittills för svensk damstafett i VM. Vi kör igång vår sändning på Eurosport klockan 13.15 och ungefär en timme senare vet vi hur den nya laguppställningen klarat sig.

Häromkvällen undrade jag varför fyran till sexan också får vara med på prisceremonin på Medal Plaza. Jag tänkte på det igår igen. Det är säkert en häftig känsla att få gå in när det är så otroligt mycket folk på prisutdelningarna. Bra tryck och snyggt. Och det är säkert flera av de som blir fyra till och med sexa som tycker det är en höjdare. Samtidigt är detta faktiskt VM och de flesta vi har där framme kör för guld eller medalj i första hand. Det blev tydligt med Marcus Hellner som var en väldigt besviken fyra igår. Han, Finn Hågen Krogh och Bernard Tritscher fick kliva fram en meter och ställa sig vid en svart tejp som man fäst på scenen för att de ska veta var de ska stå bredvid prispallen. Och när dom fått sin Dalahäst så får de snällt följa med prisutdelarna och kranskullorna ut medan medaljörerna får stanna kvar för en fotografering.  Jag vet inte, men det känns väldigt konstigt.

Ciao
Roberto

Kommentarer

Micke B:

26/2/2015 kl 11:28

Tänkte det samma igår. För Tritscher var det säkert helt okej och han verkade tycka att det var rätt kul, men Krogh och Hellner...jisses vad de såg sura och besvikna ut. Det är i och för sig inte så konstigt, men varför då tvinga upp dem på scenen?

Henrik:

26/2/2015 kl 10:57

Hej Roberto. Jag tycker speakern på plats i Falun både under tävlingarna och under prisceremonin bidrar till att skapa en bra stämning. Det låter som att han har norskt påbrå. Skulle var kul att veta mer om honom.

Skriv kommentar

  • Webb av Panang Kommunikation
  • /
  • info@vacchi.se