Roberto Vacchi Logotype

Ronde-dokumentär ger rysningar

Publicerat den 18/4 2020 kl 17:28 i Okategoriserade

När jag tipsade om Movistardokumentären skrev Patrik Winell en kommentar om dokumentärer om Flandern Runt från senaste åren, program där man får följa racet en del men mest vad som händer bakom kulisserna. Ni som kommer att titta på detta kommer nog fascineras av många orsaker. Och de av er som funderar på vilken tävling ni skulle vilja se live kanske kommer bli övertygade om att det är denna som gäller. Flandern Runt som för första gången sedan 1919 inte kördes i år. Än är väl bäst att tillägga, för det kan jag lova, kommer racen igång i höst så kommer Flandern att arrangeras. Allt från vad som händer vid sidan av vägen till kommentarer av olika kommentatorer på olika språk (dock inte svenska….:-(). Hur TV-produktionen fungerar med helikopter och flygplan, hur kameramännen styrs, kommissariernas jobb, hur tidigare segrare hyllas och så vidare.

Dokumentärerna som jag kikat på följer dam- och herrtävlingen och den första av de fyra jag tittat på är från 2016. Emma Johanssons sista säsong och hennes stora chans att vinna. Det var ju grymt spännande. I dessa program får vi också följa flera av sportdirektörerna som sitter i sina bilar och styr cyklisterna. Vissa så jävla hysteriska (Dirk Demol) att man knappt tror det är sant. Andra kolugna. Som Herman Frison och Marc Sergeant i Lotto-Soudal. Roligast tycker jag det är att höra Tinkoffs danske sportdirektör Lars Michaelsen försöka berätta för Peter Sagan hur han ska köra men det går ju sådär. Sista kommentaren i denna första dokumentär är Sagans, väl värd att vänta på.

Den andra, från 2017, följer bland andra Frederik Backaert. Ni som följer våra sändningar känner säkert igen namnet, ofta i långa utbrytningar. Kör för Wantystallet och bor alldeles intill en av backarna, Berendries i Brakel. Hans föräldrar driver en bondgård och pappan är inte jätteimponerad av sonens cykelkarriär, hade hellre velat att han valt bondespåret så han själv kunde pensionera sig tidigare. Han ser lagom intresserad ut :-). Detta var också Tom Boonens sista Ronde.
Emma Johansson är ju inte med denna gång av förklarliga skäl däremot får vi följe hennes man Martin Vestby som vid tillfället var sportdirektör i ett av de större stallen, Wiggle-High5.

2018 får vi följa bland andra Wout van Aert som dominerat cyclocrossscenen ett tag men som detta år börjar mer och mer intressera sig av att göra landsvägskarriär. Han hade ju redan visat sin talang också på landsväg men nu skulle han gå mer in för den grenen. Han, och hans hyggligt lilla lag Veranda’s Willems-Crelan gjorde en riktigt fin tävling. Detta program kanske visar mest sportdirektörerna. När det diskuterades om radiokommunikationens vara eller icke vara var en stor anledning som förespråkarna hade att det har mycket med säkerhet att göra, varna cyklisterna och så. Men så mycket skit man hör att många gormar står jag fast, bort med det. Också i en säkerhetsaspekt, dom kör bil, kollar TV och pratar i radion samtidigt.
Damsidan var det sparsamt ifrån denna gång. Men här gjorde ju Anna van der Breggen processen kort med konkurrenterna. För den uppmärksamma syns den svenska mästartröjan. Det var Sara Penton som körde i den vid tillfället.
En sak som fick håret att stå på armarna var att se Paul Herygers, MC-ordonans som bland annat informerar chefskommissariebilen om vilka som kommer i utbrytningar, kör med gamla hederliga cykelhandskar. Sådana stickade på ovansidan. Fantastiskt ju.

Förra året så blev en dag att minnas för Italien. Seger på både dam- och herrsidan. Marta Bastianelli som visade att hon inte bara kan spurta och detta sedan följt av danska Cecilie Uttrup Ludwigs virala intervju efter hennes tredje plats, den är fasen kul.
Alberto Bettiol som dominerade från Oude Kwaremont (sista gången) och hela vägen hem. Kampen bakom med alla stora favoriter där ingen ville släpa hem någon annan. Men det mest imponerande i detta program är att se en av de stora favoriterna efter att ha haft en helt galen vår (och den blev bättre med segern i Amstel Gold Race), Mattiheu van der Poel. Man tror knappt sina ögon. Inte ens hans farsa Adrie, tidigare storcyklist själv och tidigare kollega på Eurosport, trodde det var sant.

Mycket nöje
Roberto

Skriv kommentar

  • Webb av Panang Kommunikation
  • /
  • info@vacchi.se