Roberto Vacchi Logotype

Tips – Movistardokumentären

Publicerat den 9/4 2020 kl 13:46 i Okategoriserade

På Netflix finns en väldigt fin cykeldokumentär. Den handlar om Movistar-stallet och deras säsong 2019. Fokus ligger framförallt på de tre stora etapploppen, Giro d’Italia, Tour de France och Vuelta a España. Det spanska stallet som funnits sedan 1980 och som Eusebio Unzue styrt upp till att vara ett av världens främsta lag och med i första hand just etapploppen i fokus. Det är inte sällan de vinner eller är bland de främsta i lagtävlingen, framförallt på senare år, totalt 19 gånger under årens lopp. Första topp-3 placeringen i en Grand Tour tog man 1983 genom Ángel Arroyo då han blev tvåa på Tour de France. Sen fick man vänta fem år till nästa då Pedro Delgado tog lagets första slutseger, också det på Touren. Därefter har det blivit ytterligare 14 slutsegrar fördelat på 4 i Girot, 7 på Touren och 4 på Vueltan. Totalt 36 topp-3 placeringar. Med andra ord, ett av de allra bästa lagen utöver det faktum att det är det äldsta.

Dokumentären är fördelat på sex avsnitt där det första är en liten försmak på vad som komma skall. Det är givetvis mycket glädje men också ilska, rivalitet inom laget, lite fulspel och en enorm popularitet för några av lagets stjärnor. Anders Adamson och jag har ofta pratat om världsmästartröjans förbannelse eller tyngd vilket tro det eller ej också drabbade Alejandro Valverde. Vi har ofta pratat om svårigheten att ha fler än en att köra för i totalen. Här kommer det fram att det är inte någon lek att få ihop det. Vi får också se Nairo Quintanas tålamod men att han heller inte låter sig hunsas. Richard Carapaz självförtroende men också hans valpighet. Marc Soler trodde han var nåt på Vueltan men togs ner på jorden ganska snabbt. Valverde är alltid väldigt fåordig i intervjuer men här får vi se en helt annan sida av honom. Veteranen har humor men inte minst visar han vem som är lagets självklara stjärna, alltid längst fram i bussen och väldigt talför och styrande i förhandssnacket.

Den här dokumentären väckte också en massa sköna känslor i mig. Jag har ju levt med denna sport sedan 1975 och 1976 fick jag ju själv börja tävla. Det har blivit en livslång kärlek. Ibland undrar folk varför. Jag tänker inte så mycket på det men många anledningar visas i denna dokumentär. Vi får ju följa dom så nära. Passionen, farten, taktiken, cyklarna, kläderna, proffsigheten, servicebilarna, den många gånger omtumlande ”arenan”, mekanikernas slit, massörernas långa dagar, spänningen, alltid rent och snyggt, sportdirektörernas glöd och lidelse, förberedelserna, snacket innan racen, funderingarna efter, publikens hängivenhet och närhet. Jag kan hålla på ganska länge till. Jag kan säga att jag blev varm inombords.

På tal om passion. Avsnittet som handlar om Giro d’Italia. Alltså, jag kan inte sätta ord på det. Girot är ju bara Girot. Det är något bara. Världens vackraste tävling i världens vackraste land. Det är vad arrangören säger. La corsa più bella del mondo nel paese più bello del mondo. Jag kanske är aningens jävig här men jag kan inte annat än hålla med.

Ciao
Roberto

Kommentarer

PatrIk Winell:

9/4/2020 kl 13:56

Missa inte den riktigt välproducerade serien om Ronde van Vlaanderen "Behind the scenes". Fyra avsnitt om dryga timmen (ett per år) hittills och det femte kommer 11/4. Extremt stämningsbyggande med mycket material från service- och kommissariebilar https://youtu.be/XFqfqO6CQko

Skriv kommentar

  • Webb av Panang Kommunikation
  • /
  • info@vacchi.se