Juli var intensiv jobbmässigt. Tour de France Hommes i Danmark första tre dagarna där Adamson och jag var på plats följdes av ytterligare 18 etapper. Starten av Tour de France Femmes var sista av herrarnas den 24 juli och på’t igen. Total kommenteringstid ca 130 timmar. Lägg därtill förberedelsetid så förstår ni att då jag tog mig tid till lite egen cykling på de stunder som fanns kvar på dygnet så ser jag faktiskt ut som en cyklist. Solbrännan går från strax ovanför knäna och ner till strax ovanför fotknölarna, på armarna från den lilla biceps man har till fingrarna då jag aldrig kör med handskar och ansiktet är ju alltid exploaterat så det ser bra ut. Resten är alvedonvitt.

MEN, vilka tävlingar. Vilka fantastiska etapper. Vilka fantastiska publiksuccéer. Och Julia Borgström i vit ungdomströja. Bästa cykel-juli jag varit med om, tror jag. Med andra ord, jag har ju knappast lidit av allt arbete. Och det är en del kvar innan jag ska slappna av lite. Det är så att säga “höstsäsongen” kvar. Och det är blandad kompott för min del.

Helgen 6-7 augusti ska jag vara med och producera World Touren i Vårgårda med en drös världsstjärnor. Marianne Vos, Lorena Wiebes, Demi Vollering, Chantal Van Den Brook-Blaak, Elisa Longo Borghini, Ellen Van Dijk och så våra egna Emilia Fahlin, Borgström, Nathalie Eklund bland andra.

Sen väntar CykelVasan där jag ska agera speaker. Dels fredagen med CykelVasasprinten i Lindvallen följt av huvudtävlingen. Helgen efter det ska jag dra igång kommenterandet av Vuelta a España som jag ska kommentera det mesta av. Gör ett litet avbrott andra helgen för speakerjobb på Alliansloppet, världens största rullskidtävling. Sen tillkommer ytterligare några jobb och besök (bland annat till Eskilstuna IK för deras medlemmar) för att sedan slå av en del. Jag vet ju att jag kommer få panik redan efter några dagar så jag får se vad jag kan tänkas hitta på under “riktiga” hösten.

Nya tag från helgen hursomhelst, i en ny roll. Försöka vara behjälplig att få ut schyssta bilder till 100 länder med 180 miljoner potentiella hushåll. Jo, lite nervöst allt.

Roberto

Etapp 19
Vi lämnar Pyrenéerna efter förhoppningsvis spännande dagar och tar oss en bit norrut. Idag får spurtarna äntligen chansen. För i Cahors kan det väl inte bli annat än en stor klungspurt. Blir intressant med dessa sista dagar också att följa kampen i poängtävlingen. Och om någon blir sprutning i denna Tour eller om det blir någon slags fördelning mellan sprintstjärnorna. Ifjol var det Mark Cavendish (nybliven brittisk mästare) som slog oss med häpnad. I år blev han inte uttagen till förmån för lagkamraten Fabio Jakobsen.

Credit: A.S.O.

Credit: A.S.O.

Etapp 20
Jag vill inte tro att Touren är avgjord innan denna tempoetapp. Det är faktiskt den längsta tempoetappen sen näst sista 2014 som mätte hela 54 kilometer. Profilen ser enkel ut men vi (och framförallt cyklisterna) ska inte låta oss luras av den. Tittar ni noggrant på slutet av sträckan så är det två ganska rejäla stigningar. Visst, dom är korta men den sista är halvannan kilometer med en snittlutning på nära 8 %. Och sen längden, och att det är 20:e tävlingsdagen gör att det faktiskt kan hända lite här. Precis som 2020 och på en hel del upplagor av Giro d’Italia det senaste årtiondet.

Credit: A.S.O.

Credit: A.S.O.

Etapp 21
Sista tävlingsdagen för den 109:e upplagan av Tour de France. Som alltid så avslutas det i centrala Paris och som det varit tradition sedan 1975 så är slutmålet på Champs-Élysées. Spurtarna mest prestigefyllda etapp som sedan följs av en lång prisceremoni med kanske den vackraste bakgrunden alla kategorier på en prisutdelning, Triumfbågen. Slutmål för herrarna och tidigare på dagen, på samma varvbana, damernas första som sedan följs av ytterligare 7 etapper. Dessa kommer presenteras härnäst.

Credit: A.S.O.

Credit: A.S.O.

Sista veckan inleds med tre bergsetapper som också blir dom sista i årets Tour de France. Därefter väntar två partys för spurtarna och en (eventuellt) avgörande tempoetapp. Men vi börjar med Pyrenéerna där det ett par dagar är väldigt korta etapper men därmed också grymt intensiva.

Etapp 16
Med start i Carcassonne och mål i Foix kan man säga att det är den snällaste av de tre Pyrenéetapperna men också den längsta. Trots att 178 kilometer inte brukar räknas som någon speciellt lång sträcka. Och det börjar ganska snällt men övergår snart i klättring. Har inte utbrytningen gått innan Col de l’Espinas så kan det bli brutalt för spurtarna, redan här. De kan mycket väl tappa redan i den första eller andra kategoriserade klättringen och fortsätter kampen om en plats i utbrytningen kan dagen bli extra påfrestande för dom som har lite problem uppför. För sammanlagt cyklisterna ska vi inte förvänta oss några stora saker idag men vi kan väl hoppas att någon eller några tycker utförskörningen sista två milen är lite lockande och därför försöker något uppför Mur de Péguère.


Credit: A.S.O.

Credit: A.S.O.

Etapp 17
Tre 1:a-kategoristigningar och en av 2:a. Här blir det åka av. Lätt inledning men knappt halvvägs börjar festen på allvar. 4 mil uppför på en etapp om knappt 13 mil. Det börjar med Col d’Aspin som är en klassiker bland bergspass i Touren. Det var en av de första klättringarna i Tour de France när man första gången forcerade Pyrenéerna 1910. I år kör man upp till denna topp för 72:a gången i tävlingens historia. Upp till Peyragudes har man kört många gånger fast då med Peyresourde som bergspris men två gånger har man haft mål häruppe. 2012 då Alejandro Valverde vann på en etapp som dock präglades av att Chris Froome fick åka och vänta på kapten Bradley Wiggins och vinkade och hade sig. Den andra med en annan målgång dock vanns av Romain Bardet med en stenhård final, just med först bergspris i Peyresourde, ner några kilometer och sen upp till mål. Den gången tog Fabio Aru ledartröjan av Froome som sen tog tillbaka den igen och vann. Förmodligen hans sista slutseger av de fyra. Han är med i år igen men långt från det han en gång var kapacitetsmässigt.


Credit: A.S.O.

Credit: A.S.O.

Etapp 18
Sista bergsetappen. Nu blir det fyrverkerier, väl? Col d’Aubisque och Hautacam, två klättringar av ”hors categorie”, alltså utanför kategori vilket är den tuffaste kategorin namnet till trots. Återigen en kort etapp och återigen en hyggligt slät inledning. Också denna dag runt 4 mils klättring och uppe på skidorten Hautacam har man målgång för sjätte gången. Senast för åtta år sedan när Vincenzo Nibali vann en av de fyra etapper han totalt tog hem innan han rullade i mål som slutsegrare i Paris. Här har också Javier Otxoa vunnit. Året var 2000 och han var den enda som höll undan ur den långa utbrytningen. Året efter blev han och tvillingbrodern Ricardo, också proffs i Kelme, påkörda av en bil. Ricardo dog och Javier blev allvarligt skadad och låg i koma i 65 dagar. Javier fortsatte tävla efter lång tids rehabilitering och blev framgångsrik paracyklist. Han tog ett guld i vardera Paralympics 2004 och 2008. För fyra år sedan dog Javier, 44 år ung. Nu ska vi upp till toppen av det berg som gav honom hans första proffsseger i karriären. Han hann med en till innan den tragiska olyckan.


Credit: A.S.O.

Credit: A.S.O.

Jag presenterar vidare sträckningen på årets Tour de France för herrar. Vi har kommit till andra veckans tre sista etapper. Vi ska bege oss från alperna till Pyrenéerna. Ingen lätt resa det heller.

Etapp 13
Efter de tre första stenhårda etapperna på vecka två så fortsätter nu Touren med några fortsatt inte helt lätta etapper. Den ni ser nedan som startar i Le Bourg d’Oisans (i foten av Alpe d’Huez) anser man vara en slätetapp i årets tuffa Tour. Visst, inga monsterberg men med tanke på vad som spurtarna fått utstå tidigare kan det bli nog så tufft att hålla ihop det till en klungspurt idag. Och vi vet ju vilken utveckling sporten har haft de senaste åren, där man i större utsträckning lyckas hålla undan i en utbrytning mot för bara fem-tio år sedan. Målet är beläget i Saint-Étienne där man senast var 2019 och då Thomas De Gendt gjorde ett av sina “nummer” och vann knappt före den franska duon Thibaut Pinot och Julian Alaphilippe.

Credit: A.S.O.

Credit: A.S.O.

Etapp 14
Nu har det blivit lördag och då bjuds det på bergsetapp igen. Vi startar där det slutade dagen innan och har målgången i Mende. Resan fortsätter således sydväst med riktning mot Pyrenéerna där sista veckan inleds. Det är en väldigt kuperad etapp men det är den sista halvmilen som det kommer spraka till ordentligt. Väl inne i den vackra idrottsstaden Mende så viker cyklisterna upp mot den lilla flygplatsen med två banor som ligger på drygt 1.000 meters höjd. Det är tre galet branta kilometer till bergspriset följt av halvannan kilometer där en hel del hänt under årens lopp. Man kan säga att det kan vara svårkontrollerat. Första gången målet var beläget här var 1995. Laurent Jalabert (som fått berget uppkallat efter sig) vann efter att hela hans ONCE team pressade Miguel Indurain ordentligt. 20 år senare fick Eduardo Sepúlveda panik när hans cykel pajade, det var fruktansvärt mycket folk, han hoppade in i en servicebil 100 meter och blev såklart diskad. Som sagt, en hel del har hänt. Senast vann en spanjor, Omar Fraile 2018.

Credit: A.S.O.

Credit: A.S.O.

Etapp 15
Nu ska väl ändå spurtarna få till det. Sista dagen av den andra veckan ska de få skina men det får man kämpa hårt för. Dels på grund av bansträckningen, dels också för att många nog ser denna etapp som en möjlighet att hålla i en utbrytning. Vi får räkna med många trötta ben denna dag. Tredje dagen på raken där det är drygt 20 mil att cykla om vi räknar in den neutrala zonen. Samtidigt tänker man ofta så som attackcyklist att nu kör vi, vilodag imorgon ändå. Ohc tittar man lite noga hur etappen ser ut inledningsvis så kan det nog ta ett tag innan utbrytningen går, för det kommer den att göra förr eller senare. Frågan är om man når vackra Carcassonne med sin befästa gamla imponerande stadsdel före klungan. Sen väntar som sagt vilodag och det är nog banne bäst dom vilar ordentligt. De tre första etapperna sista veckan är samtliga i Pyrenéerna och väldigt tuffa.

Credit: A.S.O.

Credit: A.S.O.

Efter en välbehövlig vilodag i Morzine så väntar en av de tuffare andra veckorna jag kan minnas. Tre raka bergsetapper väntar med tre raka bergsmålgångar. Och även de två som arrangören kallar släta etapper är inte nån som typ utmed Poslätten i Girot. Men vi tar det i kronologisk ordning.

Etapp 10
Det kommer förutom att vara tufft också att vara vackert när man startar i Morzine. Det är en kort etapp och därmed intensiv då det är fyra bergspris, även om det inte är några “värstingberg”. Kampen om utbrytningen kan pågå länge då det är mest utför de första 17 kilometerna. Men sen börjar det som sagt. Avslutningen är inte alls så att vi ska räkna med några avgörande tidsavstånd. Men det är drygt två mil uppför och har man en smårisig dag kan det sluta illa. Målet uppemot flygplatsen bland bergen, en altiport.

Etapp 11
Nu ska vi uppöver, så att säga. Inte inledningsvis men så småningom ska dom upp närmare solen. På dagens etapp ska cyklisterna över den högsta punkten, klassiska Col du Galibier på 2.642 meters höjd. Men innan dess, som sig bör när man tar sig upp till Galibier via Saint-Michel-de-Maurienne, så ska också Col du Télégraphe forceras. Efter Galibier är det en lång och skön utförskörning men avslutningen brutal. Målgången på Col du Granon som ett 25-tal gånger varit högsta punkt på Touren. Och snittlutningen, 9,2 % på drygt 11 kilometer är tufft på en annars ganska kort etapp.

Etapp 12
Jaha, då vänder vi helt enkelt på steken. Start i vackra Briançon och så kör vi åt andra hållet, hela vägen till Sainte-Jean-de-Maurienne. Så upp igen till Galibier, ner till Valloire och via Télégraphe ska vi ner mot inledningen av en väldigt lång stigning till bergspriset på Col de la Croix de Fer. 29 kilometer uppför, en klättring som precis som övriga körts många gånger på Touren. Och så avslutningen, en klättring som många undrat om när den ska komma tillbaka. Alpe d’Huez med alla serpentiner, den enorma publiken och lite småknepiga upploppet. Fyra långa år har vi väntat på denna final. Då med Geraint Thomas iförd den gula ledartröjan som etappsegrare. Och han ser ut att vara bättre än på länge, walesaren. Vi får se vad han kan göra denna gång, 2018-års slutsegrare.

Etapp 7
Vi fortsätter sydost i Frankrike och tar oss neröver till La Planche des Belles Filles. Dom har också lagt till Super innan namnet numer. Och super var ju Tadej Pogačar 2020 när han på tempot nästsista dagen av Touren vände på steken mot landsmannen Primož Roglič och från att ha varit en minut efter inför etappen var en minut före efter den dramatiska tempoetappen. Här har Froome vunnit, Aru, Nibali, Teuns. Första ordentliga målgången uppför men räkna inte med några stora tidsavstånd. Det får vänta, väl?

Credit: A.S.O.

Credit: A.S.O.

Etapp 8
Inte heller idag får spurtarna nåt av banläggaren. Som sagt, dom har inte så värst många chanser i år. Men men, desto mer för attackcyklisterna. Och idag ska vi besöka land nummer fyra i denna upplaga av Tour de France efter starten i Danmark, följt av hemlandet och start på etapp 5 i Belgien. Nu är det Schweiz det handlar om och målgången i Lausanne, uppe vid Olympiastadion, la Pontaise. Här har också Sverige spelat EM-kvalmatch i fotboll där man spelade oavgjort, 1-1. Som grupptvåa tog man sig dock inte vidare, trots att Johnny ”Bråttom” Ekström var het på den tiden. Han ”saftade” dit sex ”baljor” i kvalet.
Sista klättringen ser inte mycket ut för världen men räkna in att den ena kilometern är runt 12% i snittlutning så förstår ni att den är bitvis värre än den ser ut. Ska Julian Alaphilippe ta sin första seger sedan brutala kraschen på Liége-Bastogne-Liége?

Credit: A.S.O.

Credit: A.S.O.

Etapp 9
Nu kommer den första ”riktiga” bergsetappen. Det får man väl ändå säga när de ska ta sig över fyra bergspris varav två av första kategori. Etappen går mestadels i Schweiz med starten i Aigle där Internationella Cykelförbundet har sitt säte. Man kör högervarv och inledningsvis cyklar man utmed Genévesjön. Man kommer tillbaka till Aigle efter det första tuffa bergspriset på 1.778 meter över havet och sista 20 kilometerna går i Frankrike. Sista bergspriset passeras med 9 kilometer kvar och här kan det faktiskt hända mer än man tror. Snabb utför och liten klättring till innan målgången i Châtel. Full sprutt, för dagen efter är det vilodag.

Credit: A.S.O.


Credit: A.S.O.