Roberto Vacchi Logotype

Arkiv: Okategoriserade

Smått och gott

Publicerat den 8/7 2020 kl 12:09 i Okategoriserade

Även om det inte tävlats på ett tag så händer det ju saker i cykelvärlden ändå. Kör ett axplock här om några av alla saker som hänt.

*Det har ryktats hej vilt om att Chris Froome är/varit på gång att byta stall halvvägs (nja) i säsongen. Israel-Start Up Nation var ett hett tips. Nu verkar det som att han blir kvar i Team Ineos och ska köra Tour de France med bland andra Egan Bernal och Geraint Thomas som ju vunnit de två senaste upplagorna. Jäkligt märkligt om ni frågar mig då det finns andra tävlingar att satsa på. Men förståeligt att intresserade lag väntar och ser hur han står sig efter brutala vurpan på rekognoseringen av tempoetappen i Criterium du Dauphiné förra året. Har ju bara kört UAE Tour sedan dess och där var han ju mänsklig minst sagt, iofs inte så konstigt.

*Emilia Fahlin vurpade också hon illa förra året och missade stor del av säsongen men till skillnad från Froome är hon tillbaka på högsta nivån vilket hon visat på flera tävlingar. För ganska precis en månad sedan kom också den glada nyheten att hon fortsätter i två år till i FDJ – Nouvelle – Aquitaine Futuroscope, alltså till 2022-års utgång. Minst. Och under den tiden får hon sällskap av bland andra den alltid sprudligt glada danskan Cecilie Uttrup Ludwig som just skrivit på för ytterligare två år hon också. Och det finns ju olika sätt att meddela en kontraktsförlängning 🙂

*Alla team förbereder sig på olika sätt inför det stundande internationella tävlandet. Och det görs så klart på flera olika sätt. Jumbo-Visma exempelvis kör träningsläger uppdelat i flera grupper. Dels de som ska köra Grand Tours (Italien, Frankrike, och Spanien Runt) och dels de som koncentrerar sig på kortare etapplopp men framförallt endagsklassikerna. Man gör det av lite olika anledningar men dels med tanke på pandemin och därmed för att minera risken att ha för många cyklister och personal samlade på samma ställe. Men också för att det är så tajt med alla tävlingar och alla olika delar av laget måste på de sätt de ska komma igång göra det. Mer klättring för Tour-gängen, och mer specifik träning för endagsloppen för dom andra.

*Deceuninck-Quick Step å sin sida kör ett långt läger på 18 dagar med start 6 juli. Man kommer att hålla till i Val di Fassa i Dolomiterna vilket inte är helt vanligt för professionella cyklister. De flesta som vill vara på lite högre höjd håller till i Livigno och väldigt populärt har ju Teneriffa blivit med med Pico del Teide som ju har toppen på drygt 3.100 meter. Säkert helt OK men jag tror nog dom får mer njutbar cykelåkning och ledig tid i Val di Fassa vilket också lät som ett argument om val av plats på manager Patrick Lefevére.

*Ni som blivit lite Mathieu van der Poel fans kan jag berätta för att han och framförallt laget han kör för blivit inbjudan till alla RCS Groups endagstävlingar samt Tirreno-Adriatico. Ni kan alltså räkna med att se van der Poel på Strade Bianche (1/8), Milano-Torino (5/8), Milano-Sanremo (8/8), Gran Piemonte (12/8), Il Lombardia (15/8) och Tirreno-Adriatico (7-13/9). Samtliga tävlingar visas på Eurosport.

*Tour de France är som sagt flyttat med start 29 augusti. Däremot kör man under tre helger virtuella Touren på Zwift vilket direktsänds på Eurosport. Tävlingen körs med enbart professionella landsvägslag. Första helgen är redan avklarad och leder gör Tibco-Silicon Valley Bank på damsidan och NTT Pro Cycling på herrsidan. Lördag 11 och söndag 12 juliär det dags igen.

*Kan bli lite problematiskt för USAs damer och herrar att få komma över till Europa och tävla efter att EU stoppar resor från USA tillsvidare men det handlar främst om turister. De som är skrivna i Europa får givetvis resa ”hem” däremot kan det bli lite komplicerat för de som måste ansöka om korttidsvisum (om man inte är boende i Europa) och det kan ta lite tid vilket innebär att några både individer eller hela lag kanske missar några tävlingar.

*En stor och viktig nyhet är att damerna, som på senare år fått in endagsklassiker i sitt program, också och äntligen får tävla om att vinna Paris-Roubaix. Det är en höjdare om något vilket innebär ett fullmatat oktober med Liége-Bastogne-Liége den 4:e, Amstel Gold Race 10:e följt dagen efter av Gent-Wevelgem och sen Flandern Runt den 18:e och Paris-Roubaix den 25:e.

*Det är många herrcyklister som har treveckorsloppen som specialité som är inne på sitt sista kontraktsår i sina respektive lag. Froome som nämnts ovan, men också Simon och Adam Yates, Romain Bardet, Thibaut Pinot, Richie Porte, Miguel Ángel López, Bob Jungels, Sam Oomen (till Jumbo-Visma), Wilco Keldermann, Fabio Aru med flera. Fasen det blir spännande att se var dom hamnar och man hoppas givetvis på en bra spridning. Flera blir nog i och för sig kvar i de stall de redan befinner sig i.

*Innan det internationella programmet drar igång på allvar ska det köras tempo-SM i Lekeryd, precis som förra året. Datumen är 25-26 juli.

*Emilia Fahlin har fått ett preliminärt program som består av utöver ovan nämnda tempo-SM, Strade Bianche 1 augusti följt av ett kort läger för att rekognosera delar av Paris-Roubaix, sen Giro dell’Emilia 18 augsti, linje-SM i Uppsala 22 augusti (där herrarna kör dagen efter) och det följs av Giro d’Italia 11-19 september. Sen är det VM i Schweiz som är den enda internationella tävling som INTE fått nytt datum.


*För några veckor sedan vurpade Niki Terpstra illa. Igen. Ni kanske minns den allvarliga vurpan under Flandern Runt då han slog i huvudet så illa att han svimmade av. Hjälmen räddade honom då. Och nu gjorde den det igen. Ännu en gång en ruggig vurpa, nu på träning, och en riktig smäll där det är tveksamt om han kan komma tillbaka denna säsong (om det blir någon).
Också Nairo Quintana vurpade på träning nyligen. Här var det en bil inblandad som körde om servicebilen som följde bröderna Quintana (Dayer var också med), sneddade in för tajt och ”Nairoman” var chanslös. Tack och lov inget allvarligt mer än ganska ordentliga skrapsår.

*I söndags körde Deceuninck-Quick Step (och många andra lag också) sin första tävling efter tävlingsstoppet i mars och det blev seger direkt. 16 mil kermesse där fransmannen Florian Senechal kom loss från sina utbrytarkollegor med en handfull kilometer kvar och solokörd hem.


*Till sist en tragisk nyhet. En ung belgare som körde för ett amatörlag, Niels de Vriendt, kollapsade under den första tävlingen (i lördags) man körde i Belgien sedan lockdown. Hjärtstillestånd ska ha varit dödsorsaken för den blott 20-årige cyklisten. Vila i frid!

Knapp månad kvar

Publicerat den 2/7 2020 kl 14:26 i Okategoriserade

Det är fortfarande oroligt i världen och Covid-19 har knappast släppt greppet men en hel del idrotter har kommit igång och vi hoppas såklart att vi är på väg mot bättre tider men vem vet. Cykelsporten hamnade i lockdown, på herrsidan, efter den nästsista etappen av Paris-Nice (utöver en mindre tävling i Chile 15 mars). Etappen hade målgång i Valdeblore la Colmiane och vanns av Nairo Quintana (hans femte säsongsseger) och med Maximilian Schachmann som slutsegrare. Bara 61 cyklister tog sig i mål då många drog sig ur just på grund av pandemin. På damsidan blev Le Samyn sista tävlingen där tidigare världsmästarinnan Chantal Van Den Broek-Blaak solovann som ett skott.

Om allt vill sig väl så kommer säsongen att återstart om knappt en månad. Några tävlingar har faktiskt körts, närmare bestämt Slovenska Mästerskapen där Primož Roglič och Urša Pintar vann linjeloppen och Tadej Pogačar och Urška Žigart vann tempoloppen. Flera är på gång i juli men de flesta av andra kategori.

Den första lite större tävlingen är Vuelta a Burgos (herrar) som inleds i slutet på juli. Men det brakar igång ordentligt 1 augusti. I alla fall på Eurosport. Då visas Strade Bianche och sen är det väldigt tätt med tävlingar. Sändningarna kommer rassla på hela vägen fram till 8 november då Vueltan avslutas.

Så håll ut någon vecka till, hoppas precis som jag att situationen förbättras alltmer, cykla på en massa precis som jag om du vill och kan och så hörs vi snart.

Ciao
Roberto

Göran ”Ökenkungen” Karlsson har gått ur tiden

Publicerat den 28/5 2020 kl 15:18 i Okategoriserade

Cykelsverige har nåtts av nyheten att en av Sveriges allra första professionella cyklister, Göran Karlsson, har gått ur tiden. Göran Karlsson blev samtidigt med Knut Karlsson Sveriges första proffscyklister. Båda blev professionella i italienska Carpano (italiensk likörproducent) som hade ett riktigt starkt lag med bland andra de två stora stjärnorna Gastone Nencini och Nino Defilippis.

Göran Karlsson blev Nordisk Mästare 1959 i Tammerfors men det var slutsegern på Tunisien Runt (Knut K blev 3:a totalt) samma år som gav eko. Han vann också den 25 mil långa femte etappen. På den tiden var de Nordafrikanska etapploppen prestigefyllda tävlingar. Smeknamn var populära bland idrottsstjärnor och Karlsson blev efter den segern känd som ”Ökenkungen”. Han hamnade framförallt tack vare den slutsegern också på topp-10 som en av årets idrottare på den prestigefyllda listan som medlemmarna i Sportjournalisternas Klubb Stockholm årligen röstar fram. En lista som det året toppades av Ingemar Johansson som på Yankee Stadium i New York hade golvat Floyd Patterson sju gånger innan domaren bröt matchen.

1960 blev som sagt ”Ökenkungen” proffs i italienska Carpano och om det är många som känner till att Gösta ”Fåglum” Pettersson blev 3:a 1970 så är det betydligt färre som vet att Karlsson 10 år tidigare var den första svensk att vara med i ”la Grande Boucle”. Det var den 47:e upplagan av tävlingen och på den tiden körde man med nations- och regionslag. Så ovan nämnda Nencini vann totalt och Defilippis tog etappsegrar men det var för det italienska landslaget. Göran Karlsson å sin sida var inbjuden att köra i ett internationellt lag med två österrikare, två danskar, två portugiser och en polack. Tyvärr bröt ”Ökenkungen” på den åttonde etappen.

Den professionella karriären fortsatte 1961 i ett franskt lag, Margnat-Rochet-Dunlop. Sedan återvände Karlsson till Sverige och körde några säsonger till som amatör. Men cyklingen släppte han aldrig. Med boende i Spanien tog han under årens lopp många finrundor med kompisar som Owe Adamsson och Paul Munther.

Göran Karlsson från Norrköping, där cykelkarriären började men som sedermera kom att flytta till Malmö, blev 82 år.

Vårgårda ställer in

Publicerat den 15/5 2020 kl 08:32 i Okategoriserade

Tyvärr nåddes vi av beskedet igår att Vårgårdas World Tour-tävling ställs in. Restriktioner för resor och att överhuvudtaget få det organisatoriska att fungera gör att man tagit det beslutet. Det är väldigt ledsamt men förståeligt. Jag hoppas verkligen de lyckas samla kraft för att fortsätta sitt enormt fina arbete med att 2021 komma tillbaka med denna tävlingshelg som är enormt uppskattad.

I dessa coronatider är det många som har det kämpigt. Många proffslag som får det tufft ekonomiskt och det mest på grund av att en hel del sponsorer drabbas ekonomiskt av pandemin och därför fr problem att fullfölja sina åtaganden. CCC-stallet till exempel har gått med på att halvera sina löner men det mest alarmerande för laget är att huvudsponsorn CCC som är i väsk- och skobranschen dragit sig ur inför 2021. Ny huvudsponsor jagar man nu och det kommer inte bli lätt.

Chris Froome passar på att se om sitt hus och det ryktas om att han vill bryta sitt kontrakt med Team Ineos som han tillhört större delen av karriären. Hans kontrakt går ut efter 2020-års säsong och Froome har ju i laget Geraint Thomas som vann Touren 2018 och Egan Bernal som vann förra året. Colombianen gick också ut i veckan och sa att han inte kommer att offra sig för de andra två om han har läge. Kanske ytterligare en anledning för Froome att byta stall. Enligt flera medier, efter ryktesspridning på sociala medier, så är han aktuell för Israel-Start Up Nation.

Själv fortsätter jag att kommentera Giro Klassiker på Eurosport 1 och Player 15.30-17.00 varje dag utom de två kommande måndagarna som blir vilodagar precis som skulle varit fallet om Girot körts. En etapp om dagen där vi helt enkelt blickar tillbaka, lyssnar med de som var i hetluften för dagen och återupplever spännande sträckor. Tre etapper från respektive upplaga från 2013. Vi kör till den 31 maj.

Ciao
Roberto

Dags för kommentering igen

Publicerat den 2/5 2020 kl 12:52 i Okategoriserade

Idrotten står stilla på de flesta håll men det går ju faktiskt att fortfarande tävla. På distans har det gått bättre än någonsin och för alla esporter så har faktiskt denna pandemi gett ett ordentligt uppsving. Det har ju varit gigantiskt stort tidigare men som i exempelvis min värld så har det uppmärksammats desto mer. Ska vi säga att det fått en större bredd där de som hela tiden varit inne i den världen möjligtvis också ser en skillnad i antalet utövare och att det är fler som faktiskt talar om det.

Nu ser man ju att exempelvis professionella motorsportare som tävlar med professionella e-sportare. Och i cykel så har ju Zwift, den virtuella cykelplattformen (och numer också löpning och triathlon), funnits i ett antal år och fått ordentlig fart. Zwift har dock fått konkurrens av andra vilket man också kunnat följa, såsom Bkool som arrangerade en tävling för 13 inbjudna herrproffs att köra de sista 35 kilometerna av Flandern Runt och som direktsändes på Eurosport.

Nu är det dags igen. För kommentering och för Zwifttävling. Cyklister suktar efter att få tävla på den terräng dom är vana vid men kan helt enkelt inte. Dessutom är det fortfarande förbud i många länder att träna utomhus och därför passar det bra med virtuella tävlingar. För formen, för tävlingsinstikten, för sponsorerna och för lagen. Från måndag 4 maj till fredag 8 maj ska jag kommentera Tour for All där 10 herr- och nio damlag tävlar mot varandra. Detta sänds på Eurosport 1 varje eftermiddag. Damer och herrar kör lika långt och tävling blir i form av poängtävling där man delar ut poäng vid spurt- och bergspris samt vid målgång. Laget med flest poäng efter sista etappen vinner (såklart). Varje lag får ha med max fem och minst tre cyklister per etapp. På herrsidan får varje enskild cyklist köra max två av etapperna och då damlagen generellt består av färre cyklister så kan dom köra upp till fyra av etapperna. Emilia Fahlins lag FDJ – Nouvelle Aquitaine – Futuroscope är med och Emilia ska nog köra åtminstone två etapper, kanske tre. Definitivt finns hon med på den första. Det är en bana på 8,8 kilometer som ska köras 6 varv och som heter Innsbruckring. Samma stad som hon för två år sedan slutade på 4:e plats på VM-linjeloppet. Ett gott omen kanske.

Detta är starten för ett projekt från Zwifts sida att samla in pengar till ”Läkare utan gränser”. En medicinsk världsomfattande hjälporganisation som funnits i 50 år och som nu har mycket jobb med Coronavirusets utbredning. Projektet marknadsförs bland annat med med just Tour for Alls professionella tävling men alla som vill kan köra en eller flera av dessa etapper (dock inte mot proffsen). 125.000 dollar har Zwift redan donerat men om man kommer upp i 250.000 deltagare under maj månad i Tour for All så skänker man ytterligare 125.000 dollar. Så ta chansen alla ni som kan.

Följande lag kör (48 timmar före respektive etapp ska cyklisterna som ska representera presenteras):

Damer
Boels Dolmans [DLT]
CANYON//SRAM Racing [CSR]
CCC-Liv [CCC]
Drops [DRP]
FDJ – Nouvelle Aquitaine – Futuroscope [FDJ]
Rally Cycling [RLW]
TIBCO-Silicon Valley Bank [TIB]
TWENTY20 [T20]
Valcar-Travel & Service[VAL]

Herrar
Alpecin-Fenix [AFC]
Bahrain McLaren [TBM]
CCC Team [CCC]
Cofidis [COF]
Education First Pro Cycling [EF1]
Team Groupama – FDJ [FDJ]
Israel Start-Up Nation [ISN]
Mitchelton-SCOTT [MTS]
NTT [NTT]
Rally Cycling [RLW]

Etapper (sänds varje dag 15.00-17.00 på Eurosport 1):

Etapper:
Etapp 1 – Innsbruck – Innsbruckring 6 varv x 8,8 km (52,9 km)
Etapp 2 – Richmond – Cobbled Climbs 5 varv x 9,2 km (46,2 km)
Etapp 3 – Watopia – Medio Fondo 72,9 km
Etapp 4 – Watopia – Sand and Sequoias 2 varv x 21,3 km (42,6 km)
Etapp 5 – Watopia – Quatch Quest 46,5 km

Så nu är vi där. Att få kommentera något nytt är en grej. Hittills har jag aldrig själv testat virtuell cykling, konservativ som jag är och lite rädd för att fastna i saker. Men som exempelvis många gånger förr får man vika ner sig och testa. Precis som med skivbromsar. ”ALDRIG” sa jag för nåt år sen men i år blir det nog sådana trots allt. Men kom för fan inte att få mig att köra i annat än vita strumpor. Där går gränsen. Faktiskt.

Vi hörs
Roberto

Ronde-dokumentär ger rysningar

Publicerat den 18/4 2020 kl 17:28 i Okategoriserade

När jag tipsade om Movistardokumentären skrev Patrik Winell en kommentar om dokumentärer om Flandern Runt från senaste åren, program där man får följa racet en del men mest vad som händer bakom kulisserna. Ni som kommer att titta på detta kommer nog fascineras av många orsaker. Och de av er som funderar på vilken tävling ni skulle vilja se live kanske kommer bli övertygade om att det är denna som gäller. Flandern Runt som för första gången sedan 1919 inte kördes i år. Än är väl bäst att tillägga, för det kan jag lova, kommer racen igång i höst så kommer Flandern att arrangeras. Allt från vad som händer vid sidan av vägen till kommentarer av olika kommentatorer på olika språk (dock inte svenska….:-(). Hur TV-produktionen fungerar med helikopter och flygplan, hur kameramännen styrs, kommissariernas jobb, hur tidigare segrare hyllas och så vidare.

Dokumentärerna som jag kikat på följer dam- och herrtävlingen och den första av de fyra jag tittat på är från 2016. Emma Johanssons sista säsong och hennes stora chans att vinna. Det var ju grymt spännande. I dessa program får vi också följa flera av sportdirektörerna som sitter i sina bilar och styr cyklisterna. Vissa så jävla hysteriska (Dirk Demol) att man knappt tror det är sant. Andra kolugna. Som Herman Frison och Marc Sergeant i Lotto-Soudal. Roligast tycker jag det är att höra Tinkoffs danske sportdirektör Lars Michaelsen försöka berätta för Peter Sagan hur han ska köra men det går ju sådär. Sista kommentaren i denna första dokumentär är Sagans, väl värd att vänta på.

Den andra, från 2017, följer bland andra Frederik Backaert. Ni som följer våra sändningar känner säkert igen namnet, ofta i långa utbrytningar. Kör för Wantystallet och bor alldeles intill en av backarna, Berendries i Brakel. Hans föräldrar driver en bondgård och pappan är inte jätteimponerad av sonens cykelkarriär, hade hellre velat att han valt bondespåret så han själv kunde pensionera sig tidigare. Han ser lagom intresserad ut :-). Detta var också Tom Boonens sista Ronde.
Emma Johansson är ju inte med denna gång av förklarliga skäl däremot får vi följe hennes man Martin Vestby som vid tillfället var sportdirektör i ett av de större stallen, Wiggle-High5.

2018 får vi följa bland andra Wout van Aert som dominerat cyclocrossscenen ett tag men som detta år börjar mer och mer intressera sig av att göra landsvägskarriär. Han hade ju redan visat sin talang också på landsväg men nu skulle han gå mer in för den grenen. Han, och hans hyggligt lilla lag Veranda’s Willems-Crelan gjorde en riktigt fin tävling. Detta program kanske visar mest sportdirektörerna. När det diskuterades om radiokommunikationens vara eller icke vara var en stor anledning som förespråkarna hade att det har mycket med säkerhet att göra, varna cyklisterna och så. Men så mycket skit man hör att många gormar står jag fast, bort med det. Också i en säkerhetsaspekt, dom kör bil, kollar TV och pratar i radion samtidigt.
Damsidan var det sparsamt ifrån denna gång. Men här gjorde ju Anna van der Breggen processen kort med konkurrenterna. För den uppmärksamma syns den svenska mästartröjan. Det var Sara Penton som körde i den vid tillfället.
En sak som fick håret att stå på armarna var att se Paul Herygers, MC-ordonans som bland annat informerar chefskommissariebilen om vilka som kommer i utbrytningar, kör med gamla hederliga cykelhandskar. Sådana stickade på ovansidan. Fantastiskt ju.

Förra året så blev en dag att minnas för Italien. Seger på både dam- och herrsidan. Marta Bastianelli som visade att hon inte bara kan spurta och detta sedan följt av danska Cecilie Uttrup Ludwigs virala intervju efter hennes tredje plats, den är fasen kul.
Alberto Bettiol som dominerade från Oude Kwaremont (sista gången) och hela vägen hem. Kampen bakom med alla stora favoriter där ingen ville släpa hem någon annan. Men det mest imponerande i detta program är att se en av de stora favoriterna efter att ha haft en helt galen vår (och den blev bättre med segern i Amstel Gold Race), Mattiheu van der Poel. Man tror knappt sina ögon. Inte ens hans farsa Adrie, tidigare storcyklist själv och tidigare kollega på Eurosport, trodde det var sant.

Mycket nöje
Roberto

  • Webb av Panang Kommunikation
  • /
  • info@vacchi.se