Arkiv: Cykel

Sista veckan inleds med tre bergsetapper som också blir dom sista i årets Tour de France. Därefter väntar två partys för spurtarna och en (eventuellt) avgörande tempoetapp. Men vi börjar med Pyrenéerna där det ett par dagar är väldigt korta etapper men därmed också grymt intensiva.

Etapp 16
Med start i Carcassonne och mål i Foix kan man säga att det är den snällaste av de tre Pyrenéetapperna men också den längsta. Trots att 178 kilometer inte brukar räknas som någon speciellt lång sträcka. Och det börjar ganska snällt men övergår snart i klättring. Har inte utbrytningen gått innan Col de l’Espinas så kan det bli brutalt för spurtarna, redan här. De kan mycket väl tappa redan i den första eller andra kategoriserade klättringen och fortsätter kampen om en plats i utbrytningen kan dagen bli extra påfrestande för dom som har lite problem uppför. För sammanlagt cyklisterna ska vi inte förvänta oss några stora saker idag men vi kan väl hoppas att någon eller några tycker utförskörningen sista två milen är lite lockande och därför försöker något uppför Mur de Péguère.


Credit: A.S.O.

Credit: A.S.O.

Etapp 17
Tre 1:a-kategoristigningar och en av 2:a. Här blir det åka av. Lätt inledning men knappt halvvägs börjar festen på allvar. 4 mil uppför på en etapp om knappt 13 mil. Det börjar med Col d’Aspin som är en klassiker bland bergspass i Touren. Det var en av de första klättringarna i Tour de France när man första gången forcerade Pyrenéerna 1910. I år kör man upp till denna topp för 72:a gången i tävlingens historia. Upp till Peyragudes har man kört många gånger fast då med Peyresourde som bergspris men två gånger har man haft mål häruppe. 2012 då Alejandro Valverde vann på en etapp som dock präglades av att Chris Froome fick åka och vänta på kapten Bradley Wiggins och vinkade och hade sig. Den andra med en annan målgång dock vanns av Romain Bardet med en stenhård final, just med först bergspris i Peyresourde, ner några kilometer och sen upp till mål. Den gången tog Fabio Aru ledartröjan av Froome som sen tog tillbaka den igen och vann. Förmodligen hans sista slutseger av de fyra. Han är med i år igen men långt från det han en gång var kapacitetsmässigt.


Credit: A.S.O.

Credit: A.S.O.

Etapp 18
Sista bergsetappen. Nu blir det fyrverkerier, väl? Col d’Aubisque och Hautacam, två klättringar av ”hors categorie”, alltså utanför kategori vilket är den tuffaste kategorin namnet till trots. Återigen en kort etapp och återigen en hyggligt slät inledning. Också denna dag runt 4 mils klättring och uppe på skidorten Hautacam har man målgång för sjätte gången. Senast för åtta år sedan när Vincenzo Nibali vann en av de fyra etapper han totalt tog hem innan han rullade i mål som slutsegrare i Paris. Här har också Javier Otxoa vunnit. Året var 2000 och han var den enda som höll undan ur den långa utbrytningen. Året efter blev han och tvillingbrodern Ricardo, också proffs i Kelme, påkörda av en bil. Ricardo dog och Javier blev allvarligt skadad och låg i koma i 65 dagar. Javier fortsatte tävla efter lång tids rehabilitering och blev framgångsrik paracyklist. Han tog ett guld i vardera Paralympics 2004 och 2008. För fyra år sedan dog Javier, 44 år ung. Nu ska vi upp till toppen av det berg som gav honom hans första proffsseger i karriären. Han hann med en till innan den tragiska olyckan.


Credit: A.S.O.

Credit: A.S.O.

Efter en välbehövlig vilodag i Morzine så väntar en av de tuffare andra veckorna jag kan minnas. Tre raka bergsetapper väntar med tre raka bergsmålgångar. Och även de två som arrangören kallar släta etapper är inte nån som typ utmed Poslätten i Girot. Men vi tar det i kronologisk ordning.

Etapp 10
Det kommer förutom att vara tufft också att vara vackert när man startar i Morzine. Det är en kort etapp och därmed intensiv då det är fyra bergspris, även om det inte är några “värstingberg”. Kampen om utbrytningen kan pågå länge då det är mest utför de första 17 kilometerna. Men sen börjar det som sagt. Avslutningen är inte alls så att vi ska räkna med några avgörande tidsavstånd. Men det är drygt två mil uppför och har man en smårisig dag kan det sluta illa. Målet uppemot flygplatsen bland bergen, en altiport.

Etapp 11
Nu ska vi uppöver, så att säga. Inte inledningsvis men så småningom ska dom upp närmare solen. På dagens etapp ska cyklisterna över den högsta punkten, klassiska Col du Galibier på 2.642 meters höjd. Men innan dess, som sig bör när man tar sig upp till Galibier via Saint-Michel-de-Maurienne, så ska också Col du Télégraphe forceras. Efter Galibier är det en lång och skön utförskörning men avslutningen brutal. Målgången på Col du Granon som ett 25-tal gånger varit högsta punkt på Touren. Och snittlutningen, 9,2 % på drygt 11 kilometer är tufft på en annars ganska kort etapp.

Etapp 12
Jaha, då vänder vi helt enkelt på steken. Start i vackra Briançon och så kör vi åt andra hållet, hela vägen till Sainte-Jean-de-Maurienne. Så upp igen till Galibier, ner till Valloire och via Télégraphe ska vi ner mot inledningen av en väldigt lång stigning till bergspriset på Col de la Croix de Fer. 29 kilometer uppför, en klättring som precis som övriga körts många gånger på Touren. Och så avslutningen, en klättring som många undrat om när den ska komma tillbaka. Alpe d’Huez med alla serpentiner, den enorma publiken och lite småknepiga upploppet. Fyra långa år har vi väntat på denna final. Då med Geraint Thomas iförd den gula ledartröjan som etappsegrare. Och han ser ut att vara bättre än på länge, walesaren. Vi får se vad han kan göra denna gång, 2018-års slutsegrare.

Tog ett tag att komma tillbaka med att presentera nästkommande etapper av Tour de France. Vill ni läsa om de tre fösta, i Danmark, kan ni förra det här.

Etapp 4
Efter den första vilodagen kör man vidare med en riktigt tuff etapp. Profilmässigt inget att vara rädd över i och för sig, men det är sträckningen som kan stöka till det. I alla fall för en del. Skulle man starta i Dunkerque och ha målgång i Calais närmaste vägen skulle det bli några få intensiva mil utmed kustbandet. Men när man nu drar söderut och kör ett vänstervarv så kommer det bli längre men också kuperat och väldigt intensivt. Jag tror denna etapp kommer överraska oss tittare positivt. Långtifrån säkert att en spurtare vinner här.

Credit: A.S.O.

Credit: A.S.O.

Etapp 5
Tänk vad många av oss som kommit att älska pavé. Det underlaget som ofta skapar oreda i tävlingarna och som främst blivit känt tack vare Paris-Roubaix. Och javisst, vi är tillbaka på dom där vägarna norr om Paris. Detta är definitivt en nyckeletapp. Man vinner förstås inte Tour de France på den här sträckningen men dessvärre för någon eller några av förhandsfavoriterna så kommer detta att bli etappen som gör att dom tappar mark, kanske för mycket eller rentav tvingas bryta Touren. Pavé belagda vägar finns det ganska gott om i denna region så bara några få delar av vissa partier man brukar köra på under Paris-Roubaix kör man på denna etapp. Men totalt nästan 20 kilometer och några är riktigt häftiga. Och ja, målgång i Arenberg, men nej, de ska inte forcera Arenbergskogen. Den är helt enkelt för riskfylld.

Credit: A.S.O.

Credit: A.S.O.

Etapp 6
Denna etapp startar i Belgien och man kör i grannlandet en bra stund innan man tar sig in i Frankrike för målgång i Longwy efter nästan 22 mil. Återigen en kuperad etapp men finalen här är tuffare än i Calais. Två kategoriserade korta klättringar på slutet och de sista 1,6 kilometerna till mål med en snittlutning på nästan 6 % kommer gillas av attackcyklisterna.
Longwy med sina 15.000 invånare hade både start och mål på Touretapper 1911, 1912, 1913 och 1914. Sen fick man vänta ända till 1982 då man återigen hade målgång här och senast var det för bara 5 år sedan då Peter Sagan vann etappen. Och han verkar ju vara lite på gång igen efter etappseger i Schweiz Runt. En repris för slovaken kanske?

Credit: A.S.O.

Credit: A.S.O.

Javisst, mer än så behöver vi inte vänta på att herrarnas Tour de France (1-24 juli) respektive damernas dito (24-31 juli) inleds. Herrarnas från Köpenhamn (ind tempo), damernas från Champs-Élysees (varvlopp).

Tänkte passa på att presentera etapperna kort. Börjar jmed herrarnas tre dagar i Danmark. Som sagt, först tempo 13,2 km.
Detta på en central bana där man kör över Drottning Louise bro för att så småningom nå ut till hamnområdet där cyklisterna passerar Den lilla sjöjungfrun (Den lille Havfrue) och rundar kastellet för att sedan rulla i mål på HC Andersens Boulevard. Det blir häftigt och sätter också prägel på loppet direkt.

Credit: A.S.O.

Etapp 2 startar i Roskilde för att ha mål i Nyborg. Den här etappen blir spektakulär då man kör runt Själland, småkuperat, tre bergspris men det som kan skapa kaos kan vara då man ska över till Fyn över Stora Belt. Bron är knapp halvannan mil lång och vill det sig väl blåser det lite här. Lägg därtill att det knappt är några raksträckor på mer än någon km så blir nog denna etapp den jag ser mest framemot i Danmark.

Credit: A.S.O.

Sista dagen i Danmark går etappen från Vejle till Sønderborg. Ännu en dag för spurtarna och det är bäst dom passar på för denna upplaga av herrarnas Tour de France som är den 109:e i ordningen är inte snäll mot spurtarna. Dom kommer nog inte ha många chanser. Mer om det senare.

Credit: A.S.O.