Roberto Vacchi Logotype

Arkiv: Cykel

Bäckstedts seger 2004

Publicerat den 12/4 2020 kl 11:17 i Cykel

”I mina ögon är det här en av dom ABSOLUT bästa idrottsprestationerna alla kategorier utförd av en svensk idrottsman”. Det sa Anders Adamson en minut efter att Magnus Bäckstedt vann Paris-Roubaix 2004. Som vi hade väntat. Och som Bäckstedt hade väntat. Han hade tjatat om hur mycket han tyckte om tävlingen som kallas för l’Enfere du Nord, hur han njöt att köra på pavé när konkurrenterna led. 1997 kanske han var allra bäst redan då men fick offra sig för stallkamraten i GAN, fransmannen Frédéric Moncassin. Då blev Magnus 7:a. Sen gick det lite som det gick innan dagen kom då allt klaffade.

Jag minns den där dagen väl. Man var ju alldeles uppspelt efteråt. Åkte hem till Borlänge och hämtade familjen för vidare färd till Stöten för lite Påskledighet. Minns att jag längtade att komma fram för att diskutera en av de galnaste dagarna som kommentator med min gamla cykelpolare Anders Vikholm. Ja, det var en alldeles speciell Påskdag. Nu är det en helt annan. En värld som har uppehåll i väldigt mycket, också den professionella idrotten. Och därmed så blir det ingen 118:e upplaga av Paris-Roubaix.

Dessa dagar gör lite extra ont för en cykelnörd för mig. Inte så trevligt annars heller men när dagarna då dessa klassiska cykeltävlingar skulle körts då blir man lite extra ledsen. Men man påminns snabbt att det finns viktigare saker. Och att många får lida på riktigt.

Jag har letat som en galning efter utsändningen av Paris-Roubaix 2004 som jag vet att jag har någonstans men har inte lyckats hitta den. Men sista kvarten finns på Youtube i alla fall, åtminstone om man vill ha svensk kommentering. Annars finns den ju i längre versioner. Jag tittade igen, strax innan jag skrev dessa rader. Det väcker ju minnen. Typ att det är enda gången Adamson skrek ”Jaaaaaaaaa” när jag kommenterat en målgång. Här nedan kan ni också kika om ni vill.

Glad Påsk!

Magnus Bäckstedts seger 2004, ett klipp inlagt av Mattias Thyr.

Tips – The Armstrong lie

Publicerat den 7/4 2020 kl 10:24 i Cykel

Dplay.se (som är rabatterat i dessa coronatider då sportutbudet är obefintligt – se info längst ner) är plattformen där samtliga kanaler i mediehuset Discovery Networks, som också jag jobbar för, finns (också Eurosport 1 och 2). Förutom kanalerna finns också en himla massa program att kika på när man kan och vill. Här kommer också samtliga matcher i Allsvenskan och Superettan sändas och här hittar ni också en hel del spännande dokumentärer. Just nu finns exempelvis The Armstrong lie att kika på. Den handlar om Lance Armstrongs comeback 2009. Han hade vunnit sju raka Tour de France som många av er vet mellan 1999 och 2005. 2008 då Christian Vande Velde blev fyra tyckte han nivån kändes nästan pinsam så han kunde inte hålla sig från att försöka komma tillbaka som 37-åring för att vinna en 8:e gång. Det gick nästan. Han körde ju också 2010 och 2011 avslutade han sin tredje karriär med att bara köra Tour Down Under. Denna dokumentär skulle alltså handla om hans comeback till stjärnorna men under arbetets gång så kom hans fall från desamma och en livstidsavstängning.

Det är en bra dokumentär som Armstrong själv ville ha och hans förhoppning var ju att det skulle dokumentera ännu ett framgångsrikt kapitel i hans så speciella liv. Från hans år med bara support av sin mamma, till en triathlonkarriär och vidare till att bli rekordung världsmästare på landsväg och en av världens bästa endagsåkare, canceröverlevare till dominant på världens största årligt återkommande idrottsevenemang. Om än starkt ifrågasatt.

Den som bjöds in att göra denna dokumentär var den välrenommerade dokumentärfilmaren Alex Gibney som stått för en mängd spännande berättelser. Både före och efter Armstrongs projekt. Från att ha varit ett fan av Texassonen till att kalla honom den största och bästa lögnaren han någonsin mött. Jag har inte kunnat läsa mig till om dokumentären skulle bli av om inte sanningen om hans fusk kommit fram men när Armstrong erkände att han proppat i sig det mesta för att öka prestationsnivån så krävde Gibney en intervju. Namnet på dokumentären skulle ursprungligen vara The Road Back men fick sedan namnet The Armstrong lie efter en av rubrikerna på förstasidan av franska l’Equipe ”Le Mensonge Armstrong”.

Det som gör mig mest upprörd i dokumentären är känslan av att också efter erkännandet så ljugs det. För han ska väl inte få blåsa oss ännu en gång när han säger att han i comebacken 2009 då han blev trea på Touren bakom Alberto Contador och Andy Schleck var helt ren? Hur ska man kunna tro på det?

Ciao
Roberto

Frågor och svar gällande tillfällig prissänkning av Dplay-abonnemang

Vilka abonnemang berörs av prissänkningen?
Dplay Live:
Ordinarie pris: 129 kronor i månaden. Nu: 99 kronor i månaden

Dplay Total:
Ordinarie pris: 349 kronor i månaden. Nu: 99 kronor i månaden.

Dplay Total (Årsabonnemang):
Ordinarie pris: 299 kronor i månaden. Nu: 99 kronor i månaden.

Notera att Dplay Underhållning-abonnenter fortsatt betalar 79 kronor i månaden, samt att detta enbart gäller kunder som är abonnenter via Dplay och Apple.

På vilket sätt märker jag som kund av prissänkningen?
Vid nästa betalning så kommer vi att justera din abonnemangskostnad till det rabatterade priset.

Gäller prissänkningen enbart gamla kunder?
Nej. Det rabatterade priset gäller även för dig som är ny kund och som vill se vårt innehåll på Dplay.

Hur länge gäller det rabatterade priset?
Det rabatterade priset om 99 kr/månad gäller under tiden som vårt sportutbud är begränsat.

Tar upp gamla bloggen igen

Publicerat den 6/4 2020 kl 08:56 i Cykel

Efter att ha bloggat på annan plats en längre period så är det dags igen att blogga på min egna portal igen. Var länge sen, kommer knappt ihåg hur jag lägger ut inläggen. Senaste inlägget var huruvida Chris Froome skulle bli avstängd eller inte för sina för höga värden av salbutamol som finns i astmamedicin. Nästan man glömt bort det där också men som bekant så fick han ju tävla vidare i väntan på dom, vann Giro d’Italia och strax innan Tour de France blev han helt frikänd och blev också 3:a på Touren.

Nu är det 2 år senare och världen är lite huller om buller. De flesta idrottsevenemang, i alla fall av det internationella slaget. På söndagen skulle Flandern Runt ha avgjorts men precis som alla andra internationella cykeltävlingar fram till 1 juni är inställda. Men Bkool som tillverkar trainers och har en simulatorlösning så man kan träna och tävla mot likasinnade arrangerade i samarbete med just Flanders Classics som arrangerar bland annat Flandern Runt ett Lockdown Ronde van Vlaanderen. 13 professionella cyklister körde de sista 35 kilometerna på en trainer, någon i garaget, andra i vardagsrummet, några på altan och sen var det full fart. Typiskt då för Greg van Avermaat som jagat segern i ett tiotal år men ”bara” nått andra och tredjeplatser att det nu i den simulerade världen blev en seger. Kan tänka mig att det blir fler sådana här initiativ, tävlingar på Zwift (en annan simulatorlösning) eller Bkool som direktsänds som vi också gjorde på Eurosport.

Cykeltävlingarna utomhus lyser dock med sin frånvaro. Och som sagt, under en längre period kommer det att vara så. De flesta cyklister som tävlar på professionell nivå, som vanligtvis är utspridda lite varstans i framförallt Europa, befinner sig nu i sina respektive hemländer. Ovisst för dom precis som för de allra flesta människor i dessa Coronatider. Och dom precis som många cykelintresserade undrar ju när det ska börja om igen. Blir det något Tour de France? Ja, kanske det men definitivt beslut kommer senast 15 maj. Givetvis ser det mörkt ut. Många stora mästerskap, inte minst OS i Tokyo har skjutits fram ett år och det skulle inledas efter Touren men det är en något större apparat förstås. Lite om det och annat pratar Anders Adamson och jag om i ett cykelmagasin vi spelade in förra veckan och som ni kan se på Dplay (gratis).

På samma plattform kan jag tipsa om att kika på vad en del av våra allra största idrottskvinnor och män har för sig om dagarna i dessa oroliga tider. Discovery har valt att kalla det för Life on Hold, också det är gratis och länken till det är denna.

Då var jag igång. Ska försöka återkomma dagligen med någon nyhet från framförallt cykelvärlden och inte minst kanske tipsa om något cykelrelaterat att kika på för att lindra längtan till cykelsport något, om än i liten skala.

Ciao
Roberto

Froomes framtid, hur blir den?

Publicerat den 15/12 2017 kl 15:53 i Cykel

Bomben briserade i tisdags. Chris Froome, en av nutidens största cykelstjärnor och slutsegrare på fyra Tour de France, lämnade ett positivt dopningsprov i samband med Vuelta a Españas 18:e etapp. Eller är det ett positivt dopningsprov? Det visade nämligen spår av salbutamol, ett ämne som finns i framförallt astmamedicinen Ventolin. Den använder Froome som har astma sedan barnsben. Salbutamol är ett ämne som vidgar luftrören och som får luftvägarna att slappna av. Förr krävdes dispens för att överhuvudtaget få använda det, numer behövs inte det till en viss nivå. Det är den nivån som Froome översteg med det dubbla av det tillåtna. Men som sagt, när Salbutamol upptäcks så klassas det inte som ett Antidoping Rules Violation utan ett Adverse Analytical Finding. Vad är skillnaden då? Med Salbutamol (och en hel del andra ämnen) så kan det finnas orsaker till att värdena är höga. En del studier visar att det kan variera beroende på hur man mår, om man är uttorkad osv. Om man jämför med tyngre substanser så kan man alltså bevisa att det kan finnas anledning till att värdena är som dom är. Och det är det som Froome och hans Team Sky nu ska försöka lägga fram bevisning för, att han inte tog över de 1.600 mikrogram på 24 timmar (fördelat på max 800 mikrogram per 12 timmar) och att han trots det hade 2.000 nanogram/ml i urinen mot tillåtna 1.000.

Vad jag har kunnat läsa mig till så är detta väl tilltagna nivåer. Jag minns när det blev känt att Martin Johnsrud Sundby råkat ut för samma sak som Froome så berättade svenska landslagets läkare Per ”Pliggen” Andersson att om någon av de svenska åkarna behövde mer än 800 mikrogram per dygn så var man enligt honom för sjuk för att vare sig kunna träna och än mindre tävla. Nivåerna ska alltså vara väl tilltagna.

Froome menar dock att han inte gjort sig skyldig till något fel. Han menar att han hållit sig till de tillåtna nivåerna och att han ju testades i stort sett varje dag under Vueltan, speciellt då han hade ledartröjan. Det har ju i och för sig inte hindrat andra att ta genvägar förr. Och det faktum att han låg rätt i de tidigare och efterföljande testerna friar ju inte honom för detta positiva test.

Fuskade han? Och kan han dra någon nytta av detta ämne? På den första frågan är det svårt att säga om han hade en tanke bakom eller om dom helt enkelt balanserade på gränsen. Han berättar ju att han hade haft det tufft med andningen dagen innan och att han genom att lyssna med sin läkare fick tillåtelse att öka dosen men att det ändå skulle vara inom det tillåtna. Och fråga två, jo, i höga doser och under längre tid så är det bland annat muskeluppbyggande. Det är ju också därför det är reglerat. Och klarar man sig inte på dom doserna så får man ansöka om ett så kallat Therapeutic Use Exemption (TUE), ett undantagsintyg helt enkelt. Man ansöker om detta och både Wada och det internationella förbundet ska godkänna det. Då är man i en akut situation och då tycker väl jag att man inte ska kunna tävla.

Var det någon särskild skillnad på etapp 17 och 18 då? Ja, det kan man väl säga. Om man jämför med den som slutade tvåa totalt efter Chris Froome, Vincenzo Nibali, så tappade britten på etapp 17 till Los Machucos 42 sekunder på italienaren. Då var ju Froome i en liten kris och i stort sett alla konkurrenterna körde ifrån honom. Man undrade om det började bli för mycket att satsa på både Tour de France och Vueltan. Dagen efter, på etapp 18 till Santo Toribio de Liébana, så vände Froome på steken och körde ifrån Nibali med 21 sekunder och matchade de bästa samtidigt som Nibali hade det lite tungt i finalen.

Hur ser hans framtid ut nu då? Ja ni, många är irriterade över att Froome och Team Sky samt Internationella Cykelförbundet väntade så länge från att detta blev känt för parterna tills att det kom ut. The Guardian och l’Equipe hade fått nys om detta och då passade Froome et al på att gå ut med det själva en stund före tidningarna. Men i dessa fall har inte Internationella Cykelförbundet något krav på sig att nämna något då det är ett ämne av ”mildare” slag. Man skulle ju däremot kanske tänkt sig för i Team Sky om att själva gå ut med detta då man i teamet menar att man är det renaste laget, med den bästa moralen och ett tuffare antidopningsschema än något annat lag. Men i sak gjorde man inget fel.

Jag tror det kan bli svårt nog för Froome att bevisa sin oskuld och har dessutom svårt att tro att han kommer att frias helt. Någon form av straff blir det nog. Så har det blivit för de flesta fall som liknar detta. Samtidigt är det svårt att veta hur många vi får reda på då det kanske löser sig med de som det berör om man nu kan bevisa sin oskuld. Men blir Froome fälld så blir han av med slutsegern i Vueltan och med bronset från tempo-VM som han för övrigt tog samma dag som de fick reda på det positiva testet (20 september).

Med tanke på att Bradley Wiggins och Team Sky ifrågasatts tidigare (bland annat på grund av just TUE som Wiggins sökte och fick godkänd innan Touren 2012 som han vann men också en påse med något ”mystiskt” innehåll som man transporterade från Storbritannien till Frankrike i samband med Criterium du Dauphiné) så kan detta faktiskt riskera lagets existens. Om Froome nu fälls vill säga.

Samtidigt, Froome har känts så otroligt avslappnad under hela denna tid, i alla fall utåt sett. Glada miner när 2018 års tävlingströja presenterades (bilden), på Giro d’Italias lagpresentation dök han upp i ett klipp och berättade att han skulle köra den 101:a upplagan och så vidare. Han kanske är övertygad om att han kan bevisa sin oskuld. Vi får väl se. Snart drar säsongen 2018 igång och han har rätt att tävla, tillsvidare.

Ciao
Roberto

Giro d’Italia 2018, etapp 16-21

Publicerat den 11/12 2017 kl 08:06 i Cykel

Då var det bara sex etapper kvar av Giro d’Italia presentationen. I och för sig inte så bara då det för cyklisterna kommer att handla om några oerhört tuffa etapper. Dessutom den andra tempoetappen.
Stora delar av norra Italien är bedårande vackert. Jag hoppas innerligt att det bara blir fint väder då vi fullt ut får njuta av detta på Eurosports sändningar.

Etapp 16, 22 maj, Trento-Rovereto, 34,5 km
Et 16
Ni som bilat ner till Italien via Österrike och tagit er över Brennerpasset för att så småningom fortsätta resan söderut i detta vackra land kanske kommer ihåg just Trento och Rovereto, de två städer denna etapp går emellan. Bergen finns intill men dessa använder man sig inte av på denna tempoetapp. Tvärtom så är det väldigt flackt, en tempoetapp för specialisterna i grenen. Kan faktiskt bli ganska stora tidsmarginaler mellan de som verkligen kan och de som kan åka mindre bra tempo, trots den korta sträckan.
Orterna som ligger utmed denna motorväg ser därifrån ganska trista ut. Men låt er inte luras, vågar man åka av och kika så hittar man alltid något speciellt att luta ögonen på. Vackra byggnader, slott och väl bevarade fort.

Etapp 17, 23 maj, Riva del Garda-Iseo, 155 km
Et 17
Från Trentino-Sydtyrolens vackra och för oss svenskar kanske den mest kända italienska sjön till en av flera av Lombardiets stolta sjöar. Från Gardasjön till Iseosjön. Man startar etappen i Riva del Garda i sjöns nordligaste delar och cyklar sedan sydväst för att komma till Isesjöns allra sydligaste plats. Iseo, som gett sjön dess namn, har haft en målgång i Girot en gång tidigare. 1973 vann Gianni Motta här. Trots att det är ganska kuperat så kan vi nog ändå räkna med en klungspurt här. Sista chansen för de spurtstarka innan sista etappen i Rom.
Det är oerhört vackert här. Riva med bergen som omringar den och med sjön som ger orten glans och Iseo som ligger i ett kuperat område med fantastiska kullar. Distriktet Franciacorta är känt för Italiens största framställning av stövellandets bubbeldryck, Spumante. Man kör runt detta område i finalen av etappen med ett avslutningsvarv på 24 kilometer.

Etapp 18, 24 maj, Abbiategrasso-Prato Nevoso, 196 km
Et 18
Denna etapp påminner om fjolårets till Oropa där Tom Dumoulin verkligen visade att han skulle bli chefen av Girots 100-åriga upplaga. Nästintill bara slätåkning fram till sista klättringen. Denna avslutning är däremot både brantare och längre. Prato Nevoso (fritt översatt snöiga ängen) har haft målgång i både Girot och Tour de France tidigare. I det franska etapploppet minns jag väl när Simon Gerrans stod emot attackerna från Egoi Martinez och Danny Pate för att sedan vinna etappen enkelt. Det var 2008. Innan dess vann Pavel Tonkov (1996 då också Glenn Magnusson vann en etapp) och Stefano Garzelli (2000) etapper här på Girot. Båda två kom till slut att vinna totalt. Får vi se om den trenden håller i sig.

Etapp 19, 25 maj, Venaria Reale-Bardonecchia, 181 km
Et 19
Det här är etappen jag ser mest framemot. Varför? Grusvägen på nio kilometer över toppen av Colle delle Finestre. Jag har så goda minnen från första gången Girot åkte över här 2005. Jag rös. Anders också. Det är också högsta punkten på denna upplagas tävling, 2.178 meter över havet. Med andra ord, Cima Coppi.
Efter det åker man via Pragelato där Björn Lind tog dubbla guld i längd och Tobias Fredriksson, Anna Olsson (då Dahlberg) samt Lina Andersson tog varsina guld på OS 2006. Sedan kör man förbi Sestriere där Anja Pärson tog guldet i slalom. Målgången är belägen i Bardonecchia. Också en OS ort 2006 där snowboard tävlingarna avgjordes. Det blir för övrigt fjärde gången man har målgång här. Bland andra har norrmannen Dag-Erik Pedersen vunnit i Bardonecchia, det var 1984.

Etapp 20, 26 maj, Susa-Cervinia, 214 km
Et 20
Sista chansen att ta över ledningen eller avancera något i totalen om man är intresserad av det. Kämpa om segern eller kanske ta sig in topp-10. Finns ju lite olika mål såklart. Denna etapp håller liv i tävlingen helt klart. Tre rejäla klättringar innan man på söndagen avslutar med ett lättåkt varvlopp i centrala Rom.
Sista 84 kilometerna, då vi kommer in Aostadalen, är galna. 16,5 kilometer uppför till Col Tsecore, snabb och teknisk utförskörning följt av 16 kilometer till bergspriset Col St.Pantaléon. Milen utför och på’t igen till målet i Cervinia. Inte mycket tid att återhämta sig där inte. 2012 vann costaricanen Andrey Amador här och 2015 Fabio Aru. 2018 vinner?

Etapp 21, 27 maj, Rom-Rom, 118 km
Et 21
Kanske för att locka kvar spurtarna i tävlingen så kör man ett varvlopp i centrala delarna av huvudstaden. 11,8 kilometer som ska avverkas 10 gånger och bland annat passerar man Colosseum. Här handlar det bara om etappsegern. I totalen gäller det bara för totalledaren att inte bryta nåt nyckelben eller annat.

Hoppas ni haft nån form av glädje av dessa presentationer. Och att ni som är riktigt hängivna inte kommer att längta ihjäl er 🙂

Ciao
Roberto

Girokartan #2

Giro d’Italia 2018, etapp 11-15

Publicerat den 9/12 2017 kl 08:39 i Cykel

Efter att Donald Trump erkänt Jerusalem som Israels huvudstad så har experter om läget i just Jerusalem varnat för att det kan bli ganska mycket oroligheter. Att flytten av USAs ambassad från Tel Aviv till Jerusalem kommer att ta lång tid kan ju också det skapa oro under en längre period. Oro är det nog också hos arrangörerna av Giro d’Italia. Vi får väl återkomma gällande om starten i Jerusalem den 4 maj blir av.

Jag fortsätter i alla fall att köra vidare med min lilla presentation av Giro d’Italias etapper, nu etapp 11 till och med 15. Dessa dagar fortsätter resan norrut för att komma till en av årets absolut tuffaste etapper. Till Monte Zoncolan.

Etapp 11, 16 maj, Assisi-Osimo, 156 km
Et 11
Det var just hit, till startstaden Assisi, som jag skrev om i första bloggen om Giropresentationen som Gino Bartali cyklade till med falska dokument för att hjälpa judar under andra världskriget. Denna etapp blir med all säkerhet väldigt känslosam för många i karavanen. Efter de två bergsprisen Passo del Termine (första gången i Girot) och Valico di Pietra Rossa kommer man till Filottrano och en rejäl ”muro”(vägg) som är karaktäristiska i Marche regionen. Filottrano är Michele Scarponis hemstad och det var här han blev påkörd av en lastbil i år veckan före Girostarten och dog av skadorna. Etappen fortsätter att vara kuperad och med en brant om än kort klättring till mål. Tredje gången man har målgång i Osimo, senast 1994.

Etapp 12, 17 maj, Osimo-Imola, 159 km
Et 12
De två kommande etapperna är väldigt lättåkta och man tänker först och främst på att det kommer att bli två klungspurter. Men kikar man lite extra på slutet av den 12:e etappen så ser man ett bergspris och det är beläget på Tre Monti. Här körde man cykel-VM 1968 då Vittorio Adorni vann och här hade man målgång på en etapp 2015 som Ilnur Zakarin vann. Han gick solo då och man körde visserligen tre avslutningsvarv här och klättringen således tre gånger. Men den är tillräckligt tuff en gång och kommer nog att ställa till det för flera (alla?) spurtare innan målgången på Ferraris motorbana.

Har ni sett min senaste auktion? Ni hittar den här.

Etapp 13, 18 maj, Ferrara-Nervesa della Battaglia, 180 km
Et 13
Också denna avslutning ”störs” spurtarna av lite klättring på slutet men ska inte vara lika komplicerat som till Imola. Det är när man passerat målet i Nervesa della Battaglia som man ger sig ut på en 30 kilometer lång runda och då med Montello klättringen att ta sig över. Det var Montello man hade med på VM 1985 när Joop Zoetemelk vann herrarnas linjelopp någon månad innan 39-årsdagen. Per Christiansson var nära att ta amatörtiteln men vurpade i sololedning i den sista 90-graders svängen i loppet, nån kilometer före mål. Det var också Montello man hade i bansträckningen när Michael ”Roddarn” Andersson tog silverpengen på tempo-VM 1999, bara slagen med 14 sekunder av Jan Ullrich.

Etapp 14, 19 maj, San Vito al Tagliamento-Monte Zoncolan,  181 km
Et 14
Det här är en etapp många längtat efter. Inte minst vi som följer tävlingen vid sidan om. Det är sjätte gången man har målgång på detta ”monster”. Man tar sig an Zoncolan via Ovaro och alltså från den tuffaste delen, så tufft (och trångt) att man just i Ovaro kommer att stoppa servicebilarna för att ersätta dom med motorcyklar som får assistera cyklisterna vid tekniska problem. Men denna dag handlar inte bara om vad cyklisterna får till huvudrätt utan också om förrätten. De fyra bergspris som föregår avslutningen. Monte di Ragogna, Avaglio, sedan med 45 kilometer kvar går man in på Passo Duron och Sella Valcalda-Ravascletto. Många kommer nog vara ”mätta” redan då.

Etapp 15, 21 maj, Tolmezzo-Sappada, 176 km
Et 15
Efter en välkommen vilodag, ovanligt nog på en söndag, är det ”bara” veckan kvar. Och man inleder den med en etapp i Dolomiterna. Upp och ner hela dagen från starten i Tolmezzo. Högsta punkten är på Passo Tre Croci på 1.805 meter över havet. Totalt fyra bergspris och med en seg ”dagen-efter-vilodagen” kan någon kanske köra bort sig här. Sista fyra milen är ingen lek och väl framme i Sappada (längdåkaren Pietro Piller Cottrers hemort) så lär det vara små majbrasor i benen på de flesta. Men många spektakulära klättringar återstår.

Nästkommande fem etapper får ni läsa om snart.

Ciao
Roberto

Girokartan #2

  • Webb av Panang Kommunikation
  • /
  • info@vacchi.se